Utställning: The Family

Inlagd av Agneta Hagerud Recension, Utställningar måndag, december 3rd, 2012

The Family
Photographs by Stefan Bladh 2002-2009
black door gallery, Örebro
24/11-15/12
Betyg:

— — —

black door gallery är nu inne på sin andra utställning, och då med något helt annorlunda än öppningsutställningen. Stefan Bladhs bilder är dokumentära. De föreställer familjen Kaplan, som lever i utsatthet i Turkiet, utan arbete och bostad. Bladh har följt dem i sju år genom att söka upp dem där de för tillfället befunnit sig. De har levt under broar, i skjul och i små ouppvärmda rum utan el, vatten eller avlopp och försörjt sig på tiggeri, försäljning, att tvätta bilrutor och att samla skrot. Familjen är starkt troende muslimer och tillhör en grupp som inte är erkänd i Turkiet.

Majoriteten av bilderna är svartvita. De föreställer familjen i olika situationer, och då kanske mest barnen, och omgivningarna. En del av fotografierna är vackra, såsom Nazli (Istabul, 2005), och en del avspeglar hopplöshet och uppgivenhet. Några påminner om de kända bilderna av gråtande barn, även om det självklart är den hårda verkligheten som avbildas och inte något kitschigt konstverk. Andra i sin tur visar på rörelse och dynamik, till vilka mina favoriter tillhör: Aynur with her friend (Istanbul, 2002) och Sehriban (Istanbul, 2005).

Jag upplever utställningen som ganska ojämn och lite svår att ta till sig. Jag har sett den flera gånger för att se om min upplevelse förändras, men det gör den inte.

Jag vet vad jag saknar för att bilderna ska gripa tag i mig och ge mig en särskild upplevelse; en rörelse framåt, en spricka där vinden får blåsa. Flertalet av bilderna känns platta, utan att säga mig något särskilt. Som betraktare efterfrågar jag något bakom, något mera. Kanske handlar det om att komma nära, vilket Bladh har gjort med familjen men inte helt lyckats förmedla i bilderna. Tvärtom infinner sig mest en känsla av hopplöshet. Det överensstämmer säkert med den verklighet som familjen lever i, vilket jag inte kan ha någon åsikt om, men något saknas i själva fotografierna och det är de som ska recenseras. Ändå är de förstås en viktig utställning om människors utsatthet och utanförskap i dagens Europa, och då särskilt barnens chanser och rättighet till ett drägligt liv. Kanske ska man till övervägande del se den ur det perspektivet för att göra den rättvisa.

— — —

Agneta Hagerud är litteraturvetare och lärare.