Humor: Guldfeber
Kulturdelen rekommenderar, Recension, Serier tisdag, december 25th, 2012Guldfeber
Robert Nyberg
Karneval förlag
448 sid. Har utkommit.
—
När jag arbetade på Folket i Bild/Kulturfronts redaktion tidigt på 1980-talet kom en försynt ung man på besök och visade en bunt teckningar. Att folk kom och ville få uppdrag med illustrationer var inget ovanligt. De flesta var jag tvungen att tacka nej till. Men lite tidigare hade jag gjort ett av mitt yrkeslivs större misstag – en grej i klass med hur en man på skivbolaget Decca tackade nej till Beatles. En annan ung man hade varit uppe på redaktionen. Han ville sälja en tecknad serie som var en parodi på Kalle Anka. Den var välgjord men inte särskilt originell tyckte jag. Arne Anka kallade han serien och själv hette han Charlie Christensen. Honom tackade jag alltså nej till. Strax efteråt gjorde han ett rungande genombrott. Ett sådant misstag ville jag inte göra igen och därför tittade jag nu ordentligt på denne andre tecknare. Hans bilder och seriestrippar var mycket bra – väl i klass med Charlie Christensen. Och med Joakim Pirinen, Lena Ackebo, Martin Kellerman för den delen.
Tecknaren var Robert Nyberg och jag är nu mycket glad att kunna skriva att jag medverkade till att tidigt publicera bilder av honom. Jag tror inte att det var hans debut men i alla fall.
Robert Nybergs bilder är nu välkända från Aftonbladet, Kommunal och många andra sammanhang. Ett flertal böcker har också kommit ut.
Den senaste boken, Guldfeber, är en diger volym som delvis innehåller sådant som tidigare setts i bokform och delvis annat som varit publicerat på annat sätt. Samt en del skisser och kommentarer. Allt tillkommet mellan 1990 och 2012.
Robert Nyberg har stora likheter med de övriga serietecknarna som slog igenom på 1980-talet. Men det finns också skillnader. Robert Nyberg är nästan helt befriad från cynism. Han är mer tydligt politisk. Han är dessutom inte någon renodlad serietecknare. Visserligen gör han både strippar och lite längre serier. Men han gör lika gärna enstaka bilder där hela innehållet är koncentrerat till ett enda ögonblick. Som när en brandman står uppe på en stege vid ett brinnande hus. Han ska just rädda någon men vänder sig om och frågar sin kollega nere på marken: ”Rune, tar vi kreditkort?”
Roligt är det nästan alltid. Själv försöker Robert Nyberg beskriva hur det roliga uppstår. I en av bokens kommentarer skriver han så här:
”Humorhantverket har likheter med trolleri. Se till att publiken tittar åt ett annat håll innan du plockar fram överraskningen. Den behöver inte vara stor, bara den låter hjärnan göra ett tankeskutt.”
Men det speciella med Robert Nybergs humor är egentligen inte tankeskutten utan snarare värmen. Han står för en solidarisk humor. Och han gör den fantastiska balansakten att vara solidarisk utan att vara tråkig. På ett sätt skulle man önska att det fanns många flera av hans sort men å andra sidan finns ju han och det är ju bra nog.
Roligare än Guldfeber är svårt att tänka sig. Fick du den inte i julklapp så köp den själv. Det är du nog värd.
—
Peter Ekström tillhör Kulturdelens redaktion
