CD: Arvo Pärts Adam’s Lament
Recension, Skivhyllan, Skivor söndag, december 30th, 2012
Arvo Pärt: Adam’s Lament (Adam’s LAment; Beatus Petronius; Salve Regina; Statuit ei Dominus; Alleluia-Tropus; L’Abbé Agathon; Estonian Lullaby; Christmas Lullaby) (ECM/Naxos). Speltid: 74´07.
Latvian Radio Choir, Sinfonietta Riga, Vox Clamantis, Estonian Philharmonic Chamber Choir, Tallinn Chamber Orchestra, Tõnu Kaljuste (dirigent)
–
Betyg:
–
Jag har varit tveksam till en del av Arvo Pärts senare produktion, tyckt att han upprepat sig och liksom blivit sitt eget varumärke. Men samtidigt har en viss nyorientering kunnat märkas, en vändning mot ett kärvare och mer uttrycksfullt idiom. Nu aktuella Adam’s Lament rymmer musik från åren 1990–2011, men samtliga från före 2004 är omarbetade efter 2006. Den försiktiga nyorienteringen märks även här, även om mycket också är sig likt. Men Pärt tycks nu snarare anknyta till en västlig än en östlig sakral tradition – ja, till och med orientera sig mot ett mer romantiskt tonspråk som i den mycket vackra Salve Regina. Skivan avslutas dessutom med två små charmiga saker, där en titel som ”Christmas Lullaby” låter antyda karaktären.
Det ska bli intressant att se vart Pärt är på väg. Intrycket efter denna cd är lite motsägelsefullt. Titelverket Adam’s Lament och det redan nämnda Salve Regina utgör höjdpunkterna, medan t.ex. L’Abbé Agathon har svårare att engagera. Som helhet är detta ändå Arvo Pärt av gott märke – och Tõnu Kaljuste och hans styrkor är naturligtvis på mammas, eller pappa Pärts, gata i den här musiken. Att hunden därhemma reste sig och gick efter en kvart får stå för henne. Jag hade inga som helst problem att sitta kvar skivan ut.
__________
Sten Wistrand ingår i Kulturdelens redaktion
