Din barndom ska aldrig dö – en film om oss alla!
Reportage lördag, januari 19th, 2013
Den 26 januari premiärvisas Marcus Carlssons Din barndom ska aldrig dö på Göteborgs Filmfestival. Intresset från allmänheten är stort och den första förställningen sålde snabbt slut, något som arrangörerna menar är mycket ovanligt när det handlar om en långfilmsdebut. Då både filmteam och inspelningsplatser är kopplade till Örebro Län vore det inte heller fel att kalla Din barndom ska aldrig dö för en lokal produktion. För att få veta lite mer har Kulturdelen ställt några frågor till filmens regissör Marcus Carlsson samt producent Lovisa Charlier.
Hur skulle ni själv vilja beskriva er film?
– För ungefär ett och ett halvt år sedan träffade jag sju skådespelare som ville göra en film med mig, berättar Marcus. Tanken var att göra en film, mer eller mindre på plats, med fokus på intressanta och mänskliga karaktärer. 
Därför valdes temat barndom, något som alla vuxna har med sig. Man skulle nog kunna säga att filmen handlar om du och jag, människor i en liten värld med stora problem, inleder Marcus. Den är egentligen helt unik, en blandning mellan verklighet och fantasi. Det är en film som egentligen inte ger några svar utan ställer frågor. Jag är också väldigt glad att jag fick med en sådan fin skådespelartrupp. Detta är naturligtvis a och o!
– Vår film har en stark dokumentär känsla med mycket närvarande skådespeleri och foto, fortsätter Lovisa. Anders F Rönnbloms musik har inspirerat oss och vår titel syftar på hans låt ”Din barndom skall aldrig dö”, men filmen handlar inte om hans musik utan är en fristående historia. Men hans musik finns med och pryder filmen och ger den rätt stämning. Ingen visste egentligen hur detta projekt skulle sluta och resan har varit lång, ojämn och grusig. Men nu när allt snart är klart är vi mycket stolta över resultatet, och vi tror att det kommer bli en väldigt fin och undersökande film.
Ni har gjort filmen på en mycket begränsad budget. Hur finansierades filmen?
– Filmhögskolan, berättar Marcus. De har varit de största möjliggörarna. Skolan visade mig gång på gång möjligheten att skapa något eget och nytt. Jag fick lära mig att gränsen mellan fiktion och dokumentär kan vara mycket tunn. Jag fick lite pengar, en kamera. Kör! Du får göra vad du vill bara det kommer från dig!
– Jag kom in i bilden när produktionen redan var igång, fortsätter Lovisa. Först började jag som produktionsledare men senare gick jag även in som producent tillsammans med Marcus. Förutom Filmhögskolan så har vi bland annat fått stöd från Film i Värmland, Film i Väst, Karlskoga kommun och Bilda. Men sanningen är att hade det inte varit för vårt fantastiska team och våra duktiga skådespelare, som alla har gått in med både hjärta och själ o detta projekt, så hade det aldrig gått att få ihop en långfilm med en så begränsad budget.
Inspelningen har bland annat tagit plats här i Örebro Län, hur tycker ni det har fungerat?
– Din barndom ska aldrig dö har spelats in på många platser, förklarar Marcus. I Örebro, Göteborg, Kungsbacka, och i Kristinehamn – men faktiskt mest i Karlskoga. Det är något med den stans miljöer, ansikten och känsla som lockat mig varje gång. Det är en stad där saker ställs på sin spets på ett sätt som bara finns i mindre städer. Mina tidigare filmer Heja Degerfors, Arton, En dag i solen samt min nya kortfilm Dirtbags har också alla spelats in i Karlskoga.
– Det har fungerat utmärkt, tycker även Lovisa Jag får en känsla av att människor i mindre städer är mer intresserade och hjälpsamma. De vill gärna bli involverade och bidra på ett eller annat vis, det känns mysigt.
Vad händer nu?
– Filmen har visats i en ”work in progress” version i Finland, Danmark, Filmhuset i Stockholm och på Bio Roy i Göteborg, berättar Marcus. Men nu när den snart är färdigställd så ska den ha sin världspremiär på Göteborg Filmfestival i sektionen SVENSKA PREMIÄRER. Förövrigt har jag som sagt gjort en kortfilm som heter Dirtbags med Johanna Strömberg som klipps i februari. Den handlar om två hotellstädare och deras arbetsmoral. Dessutom så skriver och utvecklar jag två längre filmer,så framtiden ser mycket intressant ut.
Finns det något ni skulle vilja hälsa andra filmare som drömmer om att göra en egen film?
– Det beror lite på i vilken omfattning projektet är, inleder Lovisa. Jag tycker att det viktigaste är att man har kul och tror på det man gör. Kör ert eget race och tänk inte på vad andra ska tycka, utan utgå från er själva. Är ni nybörjare så ta en kamera och börja experimentera, man lär sig något nytt varje gång. Är det ett större projekt så se till att planera väl och ha koll på budgeten. Då kommer allt gå mycket smidigare under både inspelningen men även senare i efterproduktionen.
– Gör alla misstag nu när ni kan det, tycker Marcus. Gör det ni vill, berätta era berättelser. Försök inte vara duktiga utan inse att ni redan är det. Gör film med folk ni gillar eller beundrar och glöm aldrig att fråga om hjälp. Det är jag själv ganska dålig på. Ring mig, jag har massa erfarenheter runt film. Jag finns på Facebook.
— — —
Kristoffer Pettersson är en del av Kulturdelens redaktion.
