DVD: Klipp

Inlagd av Johan Axell Film, Recension, Videohyllan tisdag, februari 26th, 2013

Klipp
Drama, Serbien, 2012
Distributör: Njuta Films
Regissör: Maja Milos
Medverkande: Isidora Simijonovic, Vukasin Jasnic, Sanja Mikitisin m.fl.
Längd: 100 minuter
Finns på svensk DVD sedan 2013-01-02
Betyg:

— — —

16-åriga Jasna, spelad av Isidora Simijonovic, lever i en förfallen förort i Serbien, där hon bor med sina två föräldrar och två syskon. Det råder dock en tryckande och obekväm stämning i hemmet då Jasnas far sakta men säkert tynar bort i en obotlig sjukdom. Oförmögen att hantera situationen hemma söker istället Jasna uppmärksamhet från omvärlden genom den enda sätt många nyblivna tonåringar dessvärre kan komma på – sin nyfunna sexualitet. Medan hennes vänner söker sin tröst i droger och alkohol finner dock Jasna en fast punkt i tillvaron hos den lite äldre Djordje, spelad av Vukasin Jasnic, som hon blir förälskad i. Det står dock snart klart att det hon trodde var besvarade känslor enbart är hormonstinn lust, och hon sitter snart fast i en farlig nedåtgående spiral av utnyttjande och förnedring, något som Jasna själv dock gör allt hon kan för att förneka för sig själv. Men ingen kan leva ett liv i förnekelse, och till slut måste något brista. Frågan är bara vad.

Klipp, den serbiska regissören Maja Milos långfilmsdebut, skräder sannerligen inte orden när den öppnar upp med en ung flicka som övertalas att ta av sig sin tröja inför en man med videokamera.  Just sex och den digitala revolution som placerat en kamera i varje man, kvinna och barns händer är båda mycket centrala teman i denna genuint utmanande skildring av ungdomars vardag, och man har inte skyggat från att visa upp denna sanning i dess mest råa och ärliga form. Milos visar upp skuggfylld värld där tonåringar är villiga att göra vad som helst för alkohol och kokain, och kanske ännu mer för att finna bekräftelse i en värld de känner har övergivet dem. En drift så stark att de inte skyggar från att utnyttjas inne på nedklottrade toalettbås eller låta sig filmas i de mest intima situationer. Att man sedan valt att porträttera dessa scener så pass grafiskt och utan censur kommer nog lämna många med ett starkt obehag genom filmen, men det kanske mest chockerande och ögonöppnande är nog dock den längtan och strävan ungdomarna ändå verkar ha för den nedvärderande behandlingen och den totala ignorans som uppvisas av föräldrarna – föräldrar som hellre sätter på sig skygglappar än inser sanningen om det förfallna moderna samhället och hemmets och familjens allt mer diffusa roll. Jasna blir på så sätt en symbol för en hel generation, och hennes balansgång mellan hemmets och omvärldens båda ohållbara situationer öppnar upp för en brutal insikt i tonåringars utsatta och stundtals nattsvarta situation.

Det är dock stundtals svårt att skaka av sig känslan av att Klipp känns något exploaterande i sättet som den nästan vältrar sig i grafiska närbilder i scener som ibland inte direkt tillför filmens narrativ. Då en stor del av filmen är presenterad som om den vore filmad med Jasnas eller Djordjes mobiltelefoner bjuds åskådaren på ett ytterst närgånget och rent obekvämt perspektiv, där det egentligen inte finns något annat alternativ än att till fullo ta in de depraverade och stundtals skoningslösa scenerna. Samtidigt är det dock kanske enda sättet att faktiskt berätta sanningen, att verkligen få fram bredden av Jasnas, och många andra ungdomars, destruktiva beteende. Genom att filma ur karaktärernas egen synvinkel tvingas nästan åskådaren att ikläda sig rollen som Jasna eller Djordje, känna deras smärta och ensamhet, och kanske framförallt den otroliga hopplöshet som verkar råda i deras värld.

Maja Milos Klipp är inte en trevlig upplevelse, men en ytterst viktig sådan. Som en knytnäve i mage lämnar den åskådaren andlös, nästan helt tom inombords. Den nihilistiska världsbild som målas upp i hennes verk är alldeles för verklig för att inte slå an en klang av skuld hos de flesta av oss, en skuld över att ha varit delaktiga i skapandet av den värld som ungdomar som Jasnas tvingas växa upp i. Klipp är lika mycket en sociokulturell kommentar om dekadensen som uppstår i en värld där porr och droger glorifieras i filmer som det är en ytterst smärtfylld skildring av sökandet efter något så enkelt som en plats här i livet. Milos råa, chockerande och obekvämt autentiska skildring av en förlorad generations är skrämmande och omtumlande – men kanske är den just den väckarklocka vi behöver för att verkligen öppna våra ögon och se vad som faktiskt sker i våra liv och i vår värld.    

— — —

Johan Axell