DVD & Blu-ray: Ruby Sparks
Film, Recension, Videohyllan lördag, mars 16th, 2013Ruby Sparks
Drama/Komedi, USA, 2012
Manus: Zoe Kazan
Regi: Jonathan Dayton och Valerie Faris
Medverkande: Paul Dano, Zoe Kazan, Chris Messina mfl.
Längd: 104 minuter
Distributör: 20th Century Fox
Betyg:
— — —
Regissörsparet Valerie Faris/Jonathan Dayton gjorde sig ett namn på den amerikanska indiefilmsscenen i och med 2007 års Little Miss Sunshine, ett kritikerhyllat drama med mörka humoristiska inslag. Under de fem år har flera projekt varit i planeringsstadiet, de har bland annat i en intervju sagt att det ett tag var på gång en film där Paul Newman och Robert Redford skulle spela mot varandra, liksom i den klassiska Butch Cassidy and the Sundance Kid (1967). Nu blev inte så fallet.
Valet föll istället på Ruby Sparks, skriven av den kvinnliga huvudrollsinnehavaren Zoe Kazan. Filmen kretsar kring författaren Calvin (Paul Dano) som i ung ålder nått enorm framgång med sin debutroman. Sedan dess har skrivandet gått trögt för honom, och han lyckas heller aldrig hitta någon att dela sin vardag med. Hans terapeut beordrar honom en dag att som en slags hemläxa tvinga sig själv att skriva något, dåligt som bra, och sedan ta med det. Väl hemma kommer Calvin på den imaginära figuren Ruby Sparks, som i princip är bilden av hans drömkvinna. Han blir sedan lagom förvånad när Ruby (spelad av Kazan) dyker upp på riktigt. Till en början är han osäker om han är galen eller inte, men när det visar sig att inte bara han ser henne, inleds en ny period i Calvins liv. När han märker att han med hjälp att skrivandet kan få Ruby att göra vad han skriver, ställs han inför ett dilemma.
På pappret låter möjligen det här som en typisk indiekomedi med lite egg. Handlingen påminner onekligen om Will Ferrell-rullen Stranger than Fiction (2006), men där slutar också likheterna. Ruby Sparks är en nästan oväntat välskriven film som i många avseenden känns mänsklig och genuin i vad den skildrar, trots sin smått absurda premiss. Det finns uppenbara inslag av mer mörk karaktär i filmen, och det är i dessa stunder filmen känns allra mest äkta, och då den faktiskt känns rent fysiskt att titta på.
Paul Dano spelade i Little Miss Sunshine en kufig figur som valt att inte prata. Här ges han mer att arbeta med och gör en ypperlig insats. Hans utseende passar även det väl med den något svåranpasslige Calvin som inte alls vet hur han ska hantera sin nya livssituation. Zoe Kazan är perfekt som Ruby Sparks, och utstrålar all den enorma charm som hennes karaktär ska. Lägg där till Antonio Banderas och Annette Benning i mindre roller som Calvins föräldrar, och du har en strålande skådespelarensemble som hjälper till att ytterligare lyfta upp filmen.
Vad som också särskiljer Ruby Sparks från många andra filmer som kretsar kring kärlek, är att du faktiskt lämnar den fylld med hopp och en varm känsla i bröstet, vilket inte alltid är fallet när man sockersliskigt försöker tvinga på tittaren en kärlekshistoria. Här representeras istället flera sidor av ett förhållande; den nyfunna kärleken, behovet av att vara med varandra, den begynnande stiltjen och svartsjukan. Det är ett imponerande manus Kazan har fått ihop och för min del skulle hon lika gärna kunna fortsätta att skriva istället för att skådespela, även om väl både och vore det absolut bästa valet. Vill man se en kärlekshistoria på film, som inte nödvändigtvis följer alla mallar, är Ruby Sparks ett alldeles ypperligt val. Regiparet Faris/Dayton har absolut inte tappat det de hade med Little Miss Sunshine.
— — —
David Larsson är redaktör på kultfilmstidskriften FromBeyond.se
