Utställning: Mias Trädgård
Recension, Utställningar lördag, mars 23rd, 2013
Mias Trädgård
Mia Malmlöf
Visas 09/03 – 21/04 på Örebro Konsthall
– – –
Den som vill undfly den snåla vintern kan nu uppsöka våren och sommaren på Örebro Konsthall. Där möter Stockholmskonstnären Mia Malmlöfs trädgård i ymniga, djärva färger och fågelsång. Utställningen är fylld av växtlighet och vatten på små och stora ytor som varierar i material. De flesta målningarna är framställda med oljefärg på akrylglas men serigrafi och blandtekniker på papper förkommer också. Till utställningen hör också ett tredimensionellt rum med ljudet från en porlande damm och fågelkvitter. Som sagt – vår, sommar. Och trädgård!
I Konsthallens stora rum växlar stora och mindre målningar. De större ytorna imponerar, fyllda som de är av organiskt liv förenat med stillhet. Jag får en meditativ känsla av att tiden står stilla och jag är Där. I trädgården. I de stora, ganska väggtäckande målningarnas bladverk, vattenytor och växtmyller försjunker jag i. Färgskalan är stark men inte påträngande, formerna förenklade men igenkännliga, naturliga. Jag påminns om Monet med hans näckrosdammar, men Malmlöfs trädgård har en personlig utstrålning och den bjuder mig att känna mig hemma.
Och ändå är denna trädgård fylld av hemligheter. Som om konstnären sökt just det hemliga och magiska i naturens under. Det hemliga uttrycks också i ett par titlar – I den hemlighetsfulla trädgården och Från den hemlighetsfulla trädgården .
I mitt korta samtal med Mia berättar hon att trädgården och naturen är en ständigt återkommande motivkälla. Men hennes inspiration finns också långt tillbaks i tiden i antikens konst som hon uppsökt, och även den kinesiska har påverkat hennes bildskapande. Det senare återspeglas i några målningar av abstrakt mönsterkaraktär. Men även i dessa framträder vid närmare betraktande bilderna för mig som om de ändå är organiskt rotade och inte begränsade till det dekorativa.
I Konsthallens mindre rum bryter Mia stilart och visar målningar i en mer naturalistisk stil. Rådjur och jägare och landskap möter oss i mer dova, jordnära färger. Det figurativa framställs i sin förenkling så att man anar både naturens skönhet och dess skrämmande främlingskap.
För naturen är ju både skrämmande och bekant, inte bara idyll och skönhet. Jaktbilderna påminner oss om att döden finns och att vår överlevnad kräver död och dödande.
Mia Malmlöfs måleri äger många av existensens teman. Tonfallet anslås redan i entrén i det lilla tredimensionella rummet som hon döpt till Om fåglarna tystnar…. Mia och jag talar om detta, vad som händer när fåglarna tystnar, den ödsligheten, den påminnelsen om döden! Utställningen rymmer också en kort film med en, som man kan ana, självbiografisk bakgrund. Dansande, unga människor i högsommartid, glädje, liv! Men en gestalt i dödens förklädnad visar sig, plötsligt och oväntat.
Ute i vinterkylan bär jag med mig bilder från en intressant och tankeväckande utställning. Och känner mig lite varmare.
– – –
Marianne Freyne Lindhagen
