Blu-ray & DVD: En oväntad vänskap
Recension, Videohyllan lördag, mars 30th, 2013Blu-ray & DVD
En oväntad vänskap (Intouchables)
Komedi, Frankrike, 2011
Distributör: Scanbox
Regissör: Eric Toledano och Olivier Nakache
Medverkande: François Cluzet, Omar Sy, Anne Le Ny
Längd: 1 tim. 52 min.
På svensk DVD och Blu-ray från 2013-03-06
Betyg:
Sedd med politiskt korrekta och post-koloniala glasögon är det här naturligtvis en fullständig katastrof. Men när filmen dök upp på biograferna fick den många kritiker på knä, och Blu-ray/DVD-utgåvan kan ståta med citat som: ”Årets feel-good snackis!” och ”En film att bli glad av”. Betygen tycks också alla ha landat på 4 (men då återger man förstås inte DN:s 2:a). Och visst kan man glädja sig åt en väl fungerande och charmig komedi gjord med hjärta och omsorg. Utan ideologiska glasögon är det en riktig feel good-film, men så fort man sätter på dem riskerar man att ”feel bad” – om inte annat därför att man förstår att man borde ”feel bad” även om man inte gör det. Så om man inte mår dåligt av filmen kan man må dåligt över sig själv som inte har vett och samvete nog att må dåligt av filmen …
Så vad är problemet? Schablonerna, stereotypierna. Eric Toledano och Olivier Nakache arbetar hämningslöst, för att inte säga skamlöst, med motsatspar. Här har vi en rik vit europé och en fattig svart afrikan. Den förre är alltigenom Kultur medan den senare är Natur, den förre är bildad och eftertänksam, den senare naiv och spontan. Den förre är huvud, den senare är kropp. För att riktigt understryka det där med huvud och kropp är den förre förlamad från halsen och nedåt medan den senare är muskulös och ståtlig. Naturligtvis presenteras inte den ene som bättre än den andre. Poängen är snarare att de kan berika varandra och mötas i en vänskap som kan framstå som just oväntad. Här överbryggas alla klyftor: ras, kultur, klass. För säkerhets skull finns här också ett lesbiskt par. Men man arbetar även med andra schabloner som den vansinniga bilfärden (inspiration: En kvinnas doft), kulturknutten som röker en joint och blir som en människa, den bortskämda överklassflickan som till allas glädje tuktas av den rättrådige underklassmannen osv. Inte heller drar man sig för att understundom låta de sentimentala strängarna darra.
Som om inte detta vore nog spelar man dessutom ut det beprövade kortet ”baserad på en sann historia” – trots att vi åtminstone här i Sverige sedan Liza Marklund och Gömda-debatten borde vara vaccinerade mot utsagor av det här slaget. Filmens avslutande foto på de två förebilderna i aftonljus avslöjar dessutom att verklighetens svarte Driss inte alls är svart utan har arabiska rötter. Men som alltid vinner dramaturgin över sanningen i sådana här sammanhang – och En oväntad vänskap har ju som dramaturgisk princip att på varje tänkbart plan odla den maximala kontrasten.
Det här hade kort sagt kunnat bli hur outhärdligt som helst. Men det blir det inte. För det kan inte hjälpas: filmen är gjord med ett slags vänlig värme som gör att ens invändningar lätt framstår som griniga och löjliga. Är man kanske själv den där intellektuelle kulturknutten som borde tagga ner, ta en joint och njuta stunden utan att krångla till det så förbannat för sig?
Intrigen är alltså enkel, överraskningarna få och spänningen måttlig. Det gör att filmen nästan helt måste lita till sin charm. Det betyder också att den i stort sett står och faller med skådespelarna. Och här har man verkligen trumfat ihop ett strålande lag med François Cluzet och Omar Sy i spetsen som franske Philippe och senegalesiske Driss. Men även birollerna är alldeles utmärkt besatta, där inte minst Anne Le Ny med sin Meta Velander-utstrålning är ett fynd som Philippes sekreterare Yvonne.
Så visst lyckas En oväntad vänskap trots allt etablera ett slags oväntad vänskap även med betraktaren.
__________
Sten Wistrand ingår i Kulturdelens redaktion.
