CD och Blu-ray audio: Stråkkvartetter av Fartein Valen
Kulturdelen rekommenderar, Recension, Skivhyllan, Skivor torsdag, april 18th, 2013
Fartein Valen: String Quartets (String Quartet op. 0; String Quartet No. 1; String Quartet No. 2; Three Poems by Goethe*). (2L/Naxos). Speltid: 55’37. Cd + Blu-Ray Audio.
Hansakvartetten (Åsta Jørgensen och Hilary Foster, violin, Helga Steen, viola och Walter Heim, cello), *Hilde Haraldsen Sveen (sopran)
Betyg:
–
Så sent som på 1950-talet fick Arne Nordheim föra en kamp för att befria den norska konstmusiken ur nationalromantikens grepp. Ändå hade ett alternativ till Grieg dykt upp redan på 20-talet. Men Fartein Valen (1881–1952) var ingen stridens man och hade svårt att vinna gehör för sin musik. Han förblev en särling livet ut och valde till sist att dra sig undan på sin gård i Valevåg mellan Stavanger och Bergen: Om man nu inte ville spela hans verk så kunde det vara detsamma; det viktiga var att han fick komponera dem. Att han skulle tumma på sina ideal var det aldrig tal om. Det resulterade i en sparsmakad och modernistisk produktion av sällsam skönhet.
För några år sedan spelade BIS in Valens fyra symfonier och diverse andra orkesterverk. Nu uppmärksammar det norska skivbolaget med det lite udda namnet 2L hans kammarmusik i form av de tre stråkkvartetterna och Drei Gedichte von Goethe (Tre dikter av Goethe), de senare i en version för sopran och stråkkvartett. Det här en viktig utgåva, och den fyller vad som varit en närmast pinsam lucka på skivfronten. Med tacksamhet kan man dessutom konstatera att den gör det på bästa sätt, då Hansakvartetten, baserad i Bergen, spelar med expressiv skönhet och sårbarhet och Hilde Haraldsen Sveen har en vacker och chosefri sopran.
Kvartetten opus 0 är ett fragment i två satser från studietiden i Berlin 1909. Tonspråket är senromantiskt och representerar så att säga Valen innan han blev Valen. Tio år senare, i kvartetterna nr 1 och nr 2, har han hittat fram till den mogna och personliga stil som gick på tvärs mot hela det samtida norska musikidealet: en centraleuropeisk modernism med rötter i Nya Wienskolan men omplanterad vid Nordatlanten – en nordisk Alban Berg, om ni så vill. Det finns en intensitet och känslokraft av mycket speciellt slag i denna nakna musik som samtidigt är sträng, spröd och osentimental. Valens verk brinner med en kall eld, men de brinner.
__________
Sten Wistrand ingår i Kulturdelens redaktion.
