CD: ”Before Heaven, Before Earth” av Søren Nils Eichberg
Kulturdelen rekommenderar, Recension, Skivhyllan, Skivor onsdag, juni 12th, 2013
Søren Nils Eichberg: Before Heaven, Before Earth (Symphonies 1 & 2) (Dacapo/Naxos). Speltid: 57´50.
Danish National Symphony Orchestra, Christoph Poppen (dirigent)
Betyg:
–
”Min generation tonsättare brinner för att kommunicera med publiken, och vi är inte ute efter att undervisa folk. Vi vill bara göra bra musik, där lyssnarna inte behöver hålla för öronen.” Så säger tysk-danske Søren Nils Eichberg, född 1973 i Stuttgart, uppvuxen och utbildad i Danmark, nu verksam i Berlin. Men tro inte att han bjuder på lättsmält örongodis. Förvänta er inga insmickrande och smeksamma melodier när han sätter orkestermaskinen i rörelse. I stället blir det mycket slagverk och tuffa rytmer, rått bleckblås och tungt molande stråkar. Men också vilsamma andningspauser och sprödare klanger.
Ska man blicka bakåt är det verk som Stravinskys Våroffer, Mosolovs Järnverket och Holsts Planeterna (speciellt Mars) som gör sig påminda. Det är omtumlande musik med ett starkt tilltal, musik att ryckas med av. Lyssna bara på tredje satsen i första symfonin med dess drivande pukor och våldsamma virveltrumma! Symfonins underrubrik, ”Stürzten Wir uns ins Feuer” (Kastade vi oss in i elden), är ett citat ur José Saramagos Evangeliet enligt Jesus Kristus och syftar på människans kollektiva självdestruktivitet. Så är också symfonin ett slags musikalisk undergångsvision med mullrande och maktfullkomliga marscher och ibland bedövande brutal energiutveckling. Och samtidigt är det hela hur snyggt och häftigt som helst.
Den andra symfonins titel, ”Before Heaven, Before Earth”, är hämtad från den kinesiske vishetsläraren Lao Zis skrift Daodejing (Tao te Ching). Där beskrivs tiden ”före himlen, före jorden” som en oföränderlig formlös tomhet och klanglös stillhet. Riktigt så känns nu inte Eichbergs musik; här finns såväl struktur som utveckling. Efter inledningens kosmiska urkaos infinner sig en stillhet, men det är en stillhet hotad av en nervös oro som om något håller på att födas i det fördolda.
Søren Nils Eichberg vet hur man hanterar en stor orkester och hur man sätter våldsamma krafter i rörelse. Danish National Symphony Orchestra (även känd som Danska Radions Symfoniorkester) under Christoph Poppen spelar så det glöder, och även Dacapos ljudtekniker är att gratulera till ett strålande jobb.
Eichberg går på knockout. Och nog blir man golvad – men på ett upplyftande sätt. Så vad ni gör, håll inte för öronen! Det här är rasande bra musik.
_____
Sten Wistrand ingår i Kulturdelens redaktion
