CD: Stråkkvartetter av Stenhammar
Kulturdelen rekommenderar, Recension, Skivhyllan, Skivor onsdag, juli 24th, 2013
Wilhelm Stenhammar: String Quartets Volume 1: String Quartet No. 3; String Quartet No. 4; Elegi and Intermezzo (BIS/Naxos) Speltid: 73’47.
Stenhammar Quartet (Peter Olofsson och Per Öman, violin; Tony Bauer, viola; Mats Olofsson, cello)
Betyg:
–
Johan Wikmansson – Franz Berwald – Wilhelm Stenhammar – Hilding Rosenberg – Dag Wirén – Jan Carlstedt – Karl-Erik Welin. Så skulle man kort kunna sammanfatta den svenska stråkkvartettens historia under två sekler från slutet av 1700-talet och framåt.
Wilhelm Stenhammar (1871–1927) skrev sina sex numrerade kvartetter mellan 1896 och 1916, och de utgör bland det finaste svenska kammarmusik har att erbjuda. (Den allra första kvartetten från 1894 drog tonsättaren tillbaka direkt efter uruppförandet. ) 
Caprice/Musica Sveciae spelade in dem under tidigt 1980-tal med Freskkvartetten (nr 1 och 5), Gotlandskvartetten (nr 3 och 4) och Köpenhamns stråkkvartett (nr 2 och 6), och den boxen går fortfarande att köpa. För två år sedan släppte cpo en dubbel-cd där Oslo Strykekvartett framför kvartetterna 3–6 (om man tänkt sig någon fortsättning med 1:an och 2:an vet jag inte). Och nu lanserar BIS den första utgåvan i vad som ska bli en komplett inspelning. Inte oväntat har man engagerat Stenhammarkvartetten för uppgiften. Det har man gjort alldeles rätt i, konstaterar jag efter att nu ha hört dem i kvartetterna 3 och 4 samt i de två korta mellanspelen till Hjalmar Bergmans komedi Lodolezzi sjunger.
I sina kvartetter förenar Stenhammar på ett alltigenom personligt sätt Beethoven och svensk folkvisa. I en del satser utgår han direkt från en gammal ballad eller folkvisa – som när han i 4:ans finalsats skriver variationer på ”Och riddaren han talte till unga Hillevi”. Här kan man också notera hur Peter Olofsson i Stenhammarkvartetten verkligen vinnlägger sig om att inledningsvis skapa en spelmansklang.
Snabbast tempi har gotlänningarna och långsammast norrmännen. Ändå är det dessa två som påminner mest om varandra genom sitt mer utåtriktade och musikantiska spel. Kanske att Oslokvartetten rent av kan bli en aning malande (nåja). Den mer sofistikerade Stenhammarkvartetten satsar på innerlighet och en mörkare dramatisk framställning som i alla fall tilltalar mig mycket starkt. Man kan väl säga att dessa tre högklassiga inspelningar tar fram olika sidor av musiken och utvinner olika kvaliteter. Men för mig är det Stenhammarkvartetten som med osviklig känsla och underbart varierad artikulation allra bäst förmedlar rikedomen i dessa verk.
__________
Sten Wistrand tillhör Kulturdelens redaktion.
PS. Om någon undrar – jo, visst är det Strindberg som gjort målningen som pryder skivomslaget.
