Utställning: Nina Korhonen

Inlagd av Agneta Hagerud Kulturdelen rekommenderar, Recension, Utställningar måndag, augusti 26th, 2013

REWIND the Photographs

Nina Korhonen

Fotografier

black door gallery, Örebro

Visas 24/8- 14/9

 
Nina Korhonens utställning REWIND the Protographs är först ut i höst på black door gallery. Korhonen är ett känt namn inom nordisk fotografi. Hon är född i Tammerfors i Finland, men bor sedan länge i Stockholm och har utbildat sig vid Nordens fotoskola Biskops-Arnö. Hon har fått Svenska fotobokspriset och Arbetets museums fotopris. Hennes bilder är fotograferade med film, vilket inte är så vanligt nu för tiden då det digitala gäller.

Utställningen är den sista delen i en trilogi, vilkas namn även gäller för de utgivna fotoböckerna i serien.  Den första är Minnen Muisto. Memory  (1997) och följs av  Anna, American mummu (2004).  I REWIND the Photographs återvänder Korhonen till de människor och platser hon fotograferade till den första utställningen och till sina släktingar, varar flera nu är döda.  Det går en tråd genom de tre delarna som handlar om barndom, familj och tillhörighet, men också om förlust och utsatthet. Under flera år har Korhonen levt med sjukdom och död i sin närhet, vilket påverkat hennes konst.

Flertalet av utställningens bilder föreställer kvinnor. Det finns en stark poetisk ton och en drabbande närhet.  De stora färgbilderna ger vid första ögonkastet en nästan påträngande känsla, men efter hand framträder de enskilda motiven. Då infinner sig istället känslan av att vara med om något mycket personligt, att träda in i någon annans värld och känna av både livsnerven och stillheten som ryms i vetskapen om livet och döden.

Korhonens bilder är otvungna. De säger mig: här är jag, här är vi, vi lever, vi är glada trots allt. De klara färgerna speglar hennes budskap, att vi enbart har ett liv som vi måste ta vara på och inte fastna i det som är svårt och tungt.  Vi måste gå vidare.

Bilderna utrycker mycket starka känslor. Jag vill särskilt nämna bilden av brodern, där han står rakt framför kameran, naken på överkroppen, sårbar och utlämnad till våra blickar.  Likaså fönsterbilderna och de som föreställer vatten, och fotot på Korhonen när hon står med ryggen mot kameran med havet framför sig och bär sin mormors egenhändigt sydda klänning. Den fångade mig. Stillheten, möjligheterna och vägarna som bär både bakåt och framåt – så vackert.

Jag fick möjlighet att lyssna till Korhonen när hon berättade om utställningen och visade böckerna i trilogin. Efteråt bläddrar jag i boken Minnen. Muisto. Memory och känner igen bilder från min egen barndom på landsbygden. Sen går jag ut från utställningen med en stark lyckokänsla i kroppen. Jag har tagit del av en människas liv, fått tillträde till något mycket personligt och jag har känt livet susa igenom mig, sett generationers gång. Det har väckt en mängd tankar hos mig om livsval och tillhörighet. Det har också gjort mig lite orolig, för det har påmint mig om min korta tid på jorden och vad jag gör av den.

Om jag ska nämna något som jag saknar är det en kort presentation av utställningen. Som nu är finns inte historien bakåt, om man inte får den berättad för sig eller läser på galleriets hemsida. Jag tror att bilderna får en särskild innebörd om man får den informationen.

Även om jag är en amatör vad gäller fotokonst, tycker jag mig se en samhörighet bland flera kvinnliga fotografer där Korhonen har sin givna plats. Jag tänker till exempel på  Inta Ruka. Jag dristar mig till att analysera den gemensamma känslan i deras bilder: den personliga närheten, det nakna och oförställda. Det är inte bilder av människor som poserar eller gör sig till. Det är tvärtom det verkliga livet, med all sin skröplighet och varma lycka som visas. Och givetvis finns det manliga fotografer som visar det samma, men just här, just nu skriver jag om de kvinnliga.

—

Agneta Hagerud är litteraturvetare och lärare.