Roman: Väster om Vinga
Recension, Skönlitteratur måndag, oktober 7th, 2013
Väster om Vinga
Viveca Lärn
Wahlström & Widstrand 398 sidor.
Har utkommit.
Viveca Lärn har återvänt till västkusten och skildrar på nytt ett litet galleri av diverse excentriska individer. Formen är densamma som i den populära sviten om Saltön, som avslutades med Aprilväder 2008.
Väster om Vinga är en uppföljare till Öster om Heden. I Öster om Heden introducerade Lärn läsarna för invånarna i ett kvarter i Göteborg. En vinst på Postkodlotteriet förflyttade huvudpersonerna på en gemensam semesterresa till Afrika, där olika slags kärlek, uppbrott och utveckling, tog vid. När Väster om Vinga hakar i, är samtliga kvartersinvånare tillbaka i Göteborg. I färd med att gå vidare i sina liv.
Precis som i Saltön-sviten väver Viveca Lärn ihop en mängd karaktärers livhistorier, genom att göra nedslag i livet och huvudet på människorna som funderar, filosoferar och handlar.
Det är ett gäng udda karaktärer som står i fokus: Bröderna Åke och Holger som levt tillsammans ett helt liv och dessutom delar ansvaret för en tobaksaffär, lärarinnan Margareta och hennes man Axel, vilka lever i ett utdöende äktenskap där Margareta söker olika vägar att bryta sig loss. Nagelteraupeten Samantha som är gravid. Roger, hennes många år äldre make, är stenrik. Samtliga undergår lika delar utveckling och kris under historiens gång. Holger flyttar vid sextio års ålder slutligen hemifrån. Margareta börjar på akvarellkurs och förälskar sig i läraren. Samantha satsar allt på att få ett friskt barn medan hon funderar över makens egentliga bakgrund. Maken Roger hyr fyrväktarbostaden på Vinga dit han bjuder flera av de olika karaktärerna. Därav boken titel får man förmoda.
Viveca Lärn är en fantastisk författare, enligt mig. När jag med viss skepsis tog itu med böckerna om Saltön, många år senare än resten av Sverige, förälskade jag mig genast i hennes karaktärsporträtt.
Det händer sällan särskilt mycket utåt sett i Lärns böcker, men inuti hennes människor pågår desto mer. Hon tillåter dem dessutom att vara kufiska och excentriska helt utan hämningar. Hon låter karaktärerna häva ur sig precis vad de tänker. Eller ibland känns det som att hon snarare låter karaktärerna leverera olika sanningar om den mänsklighet den underfundiga Lärn själv filosoferat fram. Ingen av Lärns karaktärer är någonsin enbart sympatisk, alla har fel, brister. Precis den mängd egocentrism som troligen genomsyrar de flesta av oss människor, även om vi inte låtsas om det.
Lärn är sig själv i Väster om Vinga och hennes karaktärer är precis så roliga som de brukar vara. Mitt problem med Väster om Vinga är dock att det är för likt. Alla karaktärer i Öster om Heden och Väster om Vinga går att återfinna i något modifierad form i Saltö-sviten. Bröderna med tobakshandeln representerar varsin sida av Tobakshandlare Blomgren. Som är trist traditionell, men blommar upp och revolterar i konstnärskap och Afrikaresor. Lärarinnan Margaretha har en tydlig likhet med den missbelåtna och själtuvecklingstörstande Emily Schenker/Blomgren. Nagelterapetuen Margareta påminner mycket om den naiva unga hustrun till Fabrikör Månsson i Midsommarvals. Den rika och mystiske Roger har drag av Mcphie och så vidare. Ett Saltö-fan blir helt enkelt lite förvirrad. Och lite glad dock, över återseendet. Eftersom i alla fall jag stängde Aprilväder med ett stort mått av saknad efter de karaktärer som blivit min udda samling vänner, är det ju trevligt att de nästan dyker upp igen.
Kanske är det samma sak som drabbat Lärn; saknad efter de ”gamla” karaktärerna som gjort att de återkommer och spökar i hennes nya. Min misstanke är dock att bokförlag och Lärn vill upprepa ett väldigt lyckat koncept och inte vågar förnya det tillräckligt för att läsaren riktigt ska lägga märka till att det faktiskt inte är Saltön den läser.
Jag tycker att Lärns otroliga berättartalang har nog med ben att stå på. Hon borde ge sig på något nytt, något annat, chocka oss lite. Hon skulle klara det också. Saknar vi Saltön får vi helt enkelt läsa de böckerna en gång till. Det kommer jag att göra. Många gånger. Men Väster om Vinga nöjer jag mig med efter första genomläsningen.
______
Malin Nilsson
