DVD: Den stora pilsnerboxen

Inlagd av Tove Ekström Film, Recension, Videohyllan tisdag, november 19th, 2013

Den stora Pilsnerboxen:

Komedi, Sverige
Augustas lilla felsteg, 1933. 1 timme och 13 minuter. Regi: Thor Modéen
65, 66 och jag, 1936, 1 timme och 24 minuter, Regi: Anders Henrikson
Pensionat Paradiset, 1937, 1 timme och 14 minuter, Regi: Weyler Hildebrand
O, en så’n natt! 1937, 1 timme och 21 minuter, Regi: Anders Henrikson
Kyss henne! 1940, 1 timme och 27 minuter, Regi: Weyler Hildebrand
Snurriga familjen, 1940, 1 timme och 41 minuter, Regi: Ivar Johansson
Medverkande: Thor Modéen, Åke Söderblom, Julia Caesar, Annalisa Ericson, Sickan Carlsson, Dagmar Ebbesen, Katie Rolfsen m.fl.
Distributör: Studio S

—- — —

De här filmerna har ingenting med verkligheten att göra. Så det kan vi släppa direkt. Någonting annat man bör släppa innan man sätter sig framför en pilsnerfilm är cynism. Annars kommer man ingenstans.

Ordet ”Pilsnerfilm” är från början ett öknamn som de högre, punschdrickande klasserna (punsch var dyrast, pilsner billigast) gav de svenska komedierna på 30-talet. Filmen Pensionat Paradiset blev vid sin premiär utskälld till en sällan skådad grad samt framhållen som exempel på kulturfara och moraliskt förfall i en av de största och argaste filmdebatterna i svensk historia. Upphovet till förargelsen? Bland annat en lömsk solstol som ramlar ihop under en dam och en scen med en man iklädd klänning. Skämt och komik som man idag skulle uppfatta som vansinnigt barnsligt och banalt gjordes då för första gången och var helt enkelt banbrytande. Jag är inte tillräckligt välinsatt för att kunna yttra mig om pilsnerfilmens betydelse för svensk komik. Men om jag ska strunta i det och yttra mig ändå skulle jag säga ”omätbar”. Gester, tonfall, intrigförvecklingar och krumbukter är bekanta och hemtama. Det var från de här filmerna de spreds vidare och kom att genomsyra den svenska komiken.

Gränsen mellan pilsnerfilm, fars, komedi och buskis verkar ständigt korsas av de lättsinniga på bägge sidor. Karakteristiskt för en pilsnerfilm kan i alla fall sägas vara något möte mellan klasserna, en flört med lyckligt slut och en bufflig direktör av något slag, allra oftast gestaltad av Thor Modéen. Han är centralfiguren i alla de här sex filmerna (som är utvalda av Thor Modéen-sällskapet TOFS) och sätter sin bullriga, gladlynta prägel på varje scen.

Om handlingen i respektive film kan det sägas att glatt kaos råder. En familj eller ett företag utgör ofta grunden för de spirande intrigerna där folk misstar en främling för sin älskade i mörkret, låtsas vara operasångare från Argentina, klättrar ut genom fönster, smyger in bakvägen, gömmer sig i någon annans säng för att straxt bli upptäckta, försäger sig, klär ut sig och gör bort sig. Tramsar helt enkelt. På sina håll blir förvecklingarna ordentligt komplicerade. Alla har sin egen agenda och gör sitt yttersta för att nå sina mål, gärna på ett febrilt och fumligt sätt. Atmosfären är utan undantag bekymmersfri. Det här är glada filmer. Man brister ut i sång, dansar, dricker och äter. Alla har ett hjärta av guld, även de karaktärer som orsakat rabaldret. Det gäller bara att pigga upp dem och reda ut lite missförstånd för att det ska stå klart och tydligt att alla egentligen vill varandra väl och skojandet kan fortsätta.

Framför de här filmerna händer det att jag tänker ”Vad handlar det här om egentligen?” Det finns helt enkelt inget lätt svar på den frågan. Kanske inte om någonting. Kanske om att man helt enkelt bör skratta så ofta man bara kan. Kanske om sorglösa sommardagar där alla människor springer runt och larvar sig.

Boxens filmer spelades in mellan 1933 och 1940. Alla utlänningar var exotiska och besynnerliga. Alla fröknar på kontoret var Lilla Gumman. Och till viss del är humorn daterad. Skämten kan vi idag uppfatta som för fåniga och för enkla. Och säkert alldeles för glada. Om någon skulle slå sig på att göra en pilsnerfilm idag skulle resultatet säkert bli obegripligt. Men Thor Modéen och Åke Söderblom, för att bara nämna två, är fortfarande mästare på det de gör. Deras timing som komiker måste helt enkelt beundras.

—

Tove Ekström