CD: Stenhammars stråkkvartetter, volym 2
Kulturdelen rekommenderar, Recension, Skivhyllan, Skivor fredag, december 6th, 2013
Wilhelm Stenhammar: String Quartets Volume 2: String Quartet No. 5; String Quartet No. 6; String Quartet (BIS/Naxos) Speltid: 65’20.
Stenhammar Quartet (Peter Olofsson och Per Öman, violin; Tony Bauer, viola; Mats Olofsson, cello)
Betyg:
–
Efter succén med Wilhelm Stenhammars 3:e och 4:e stråkkvartetter går nu Stenhammarkvartetten vidare med kvartetterna nr 5 och 6 – samt den som vi kanske kan kalla nr 0, kvartetten i f-moll som Stenhammar skrev 1897 men drog tillbaka efter premiären. Speciellt var han missnöjd med den sista satsen, men han kom sig aldrig för med att skriva om den. Kvartetten som helhet kanske inte riktigt kan mäta sig med de övriga, men den är sannerligen inte dålig. Så det är helt i sin ordning att inkludera den i en komplett utgåva. Inte minst hade det känts snopet att bli snuvad på det oerhört fina adagiot – som här dessutom spelas helt utsökt. I den 5:e kvartetten, som på goda grunder fått tillnamnet ”Serenad”, bjuds vi glad och utåtriktad musik. Här hittar vi också den välkända satsen där Stenhammar använder sig av den gamla skämtballaden om riddaren Finn Komfusenfej på friarstråt. Den 6:e och sista kvartetten är ett allvarligare och innerligare verk.
På Caprice-inspelningen från 80-talet framförs 5:an av Freskkvartetten och 6:an av Köpenhamns stråkkvartett. Det är alldeles utmärkta inspelningar med ett tilltalande musikantiskt drag . Freskarnas version av 5:ans scherzo är till exempel svårslagbar. Men som helhet föredrar jag ändå marginellt Stenhammarkvartettens mer sofistikerade och avslipade tolkningar som också hjälps av ett fräschare ljud. Och naturligtvis är deras premiärinspelning av f-moll-kvartetten ingen oväsentlig bonus.
__________
Sten Wistrand tillhör Kulturdelens redaktion.
PS. Ingenstans framgår vem som gjort målningen på skivomslaget. Den förra utgåvan pryddes av en havsbild signerad Strindberg, och sättet att arbeta med palettkniven talar för Strindberg även denna gång. Samtidigt kan det intensiva aftonljuset föra tankarna till Per Ekström. Men rätt svar är ändå Strindberg.
