CD: Pat Metheny och David Krakauer spelar John Zorn
Recension, Skivhyllan, Skivor måndag, januari 20th, 2014
John Zorn: Pruflas: Book of Angels, Volume 18 (Tzadik). Speltid: 46’35.
David Krakauer (klarinett, basklarinett, Sheryl Bailey (gitarr), Jerome Harris (elektrisk bas, röst), Michael Sarin (trummor)
Betyg:
–
John Zorn: TAP: Book of Angels, Volume 20 (Nonesuch & Tzadik co-production). Speltid: 50’41.
Pat Metheny (akustisk och elektrisk gitarr, bas, piano, marimba, bandoneon, flygelhorn m.m.), Antonio Sanchez (trummor)
Betyg:
–
John Zorn hör till vår tids mest produktiva, mångsidiga och oberäkneliga musiker. Jag vet inte ens om det är meningsfullt att kalla honom gränsöverskridare, då han tycks omedveten om att det existerar några gränser. Ett av hans stora projekt går under beteckningen Masada; här tar han fasta på sina judiska rötter och närmar sig klezmertraditionen – men naturligtvis på sitt eget mångskiftande sätt. Det gäller även serien ”Book of Angels” med hittills 20 utkomna album. Zorn svarar för kompositionerna, men de engagerade artisterna sätter också i hög grad sin personliga prägel på musiken. Det är det som är poängen. Samtidigt är det tydligt att Zorn kan få deras kreativitet att ta överraskande vägar. Det gäller inte minst den senaste utgåvan, TAP, där ingen mindre än gitarristen och multimusikern Pat Metheny fått sex låtar att ta hand om tillsammans med trummisen Antonio Sanchez. Resultatet är en höjdare, där Metheny låter mer experimentell och avantgardistisk än brukligt. Men han sticker också emellan med några ljuvligt melodiösa nummer. Och spela gitarr, ja det kan han ju …
På nummer 18 i serien, Profulas, är det klezmerklarinettisten David Krakauer som står i centrum. Han är naturligtvis en självklar artist i ett sammanhang som detta. På alldeles egen hand och tillsammans med gruppen Klezmatics har han utvecklat klezmern mot en mer rockig och modernistisk stil. Så i den meningen kan man kanske inte påstå att detta album bjuder på några direkta överraskningar eller att Zorn lett in Krakauer på spår som han inte själv hade kunnat nosa upp. Men det har ju ingen betydelse, för även denna cd är högklassig och full av spännande musik.
__________
Sten Wistrand ingår i Kulturdelens redaktion.
