Kulturhistoria: Damen utan underkropp

Inlagd av Peter Ekström Bokhyllan, Facklitteratur, Recension tisdag, februari 25th, 2014

Damen utan underkropp och andra roliga annonser

Kristian Wedel

80 sid. Kabusa böcker

 

Hur får man bäst syn på det förflutna? Eller på samtiden för den delen? Hur mycket lär man sig om man läser igenom Statistisk årsbok för 1920 och jämför med 2013 års upplaga? Eller de officiella årskrönikorna? Föreningarnas årsberättelser? Ger sådan läsning en bra bild av Sverige och dess befolkning?

Nja, alldeles säkert kommer det att saknas något. Liksom själv kryddan, smaken. 3000 si, en kvarts miljon så, ökning med 43{f1512827c5a1967448c176d02772e8739d01bbcc6ac8af82c365c0f334c04290}, minskning med en halv… Allt sådant är kanske sant men beskriver inte sanningen. Om vi ska kunna ta till oss kunskaperna har vi behov av att göra dem levande.

Kanske finns detta liv vid sidan av. I materialet som historikerna inte tittar på i första hand. Som till exempel småannonserna i gamla tidningar. Sådana läser jag med glädje. Från loppmarknader och andrahandsbutiker har det ibland följt med buntar av gamla Hemmets Veckotidning, Allt för alla eller Allers. Mycket är oläsligt. Men de små annonserna är nästan alltid intressanta. De talar till våra djupaste behov såsom de såg ut den gången. Om inte de visar folks drömmar och önskningar så vet jag inte vad. Ett viktigt komplement till statistiken. Och roligare.

Kristian Wedel har länge arbetat på Göteborgs-Posten. I deras och andra arkiv har han hittat de gamla annonserna, läst, häpnat, skrattat och nu publicerat.

Det framgår inte helt säkert men jag tror att det mesta materialet kommer från Göteborgs-Posten. Den första annonsen är daterad 1875 och den sista 1922. Just runt förra sekelskiftet anser Wedel är en höjdpunkt för denna typ av material.

Det är en rolig och lustfylld liten bok som Wedel åstadkommit. Den är fylld av gamla annonser om än det ena och än det andra, Jätteqvinnan Alexandrovna, Skägg-tinktur, grönsiskbastarder och astmacigaretter, kompletterade med korta kommentarer av författaren. Visst finns det ett kulturhistoriskt värde i detta. Och visst gör det tidens människor och deras drömmar tydligare. Men Kristian Wedels ambition är nog mest att roa läsaren en liten stund. Det gör han med besked och det andra får vi på köpet.

Vad sägs om denna radannons:

”Damer! Reel och hygglig ung Man önskar ingå äktenskap med en Dam, som har kapital för två personers oberoende. Svar innan den 14 d:s till ’X.A.’, Klässbol.”

Publicerad 4 augusti 1897. Kristian Wedels kommentar: ”Går det så går det.”

Eller vad tycks om följande:

”Mirakulo-Präparater (prisbelönta med guldmedaljer) till bot af svaghetstillstånd, nervförstöring tillfölje av ungdomssynder, förslappning etc. Belärande afhandling på svenska språket försänder mot insändning af 1 kr i frimärken discret. Eduard Bendt, Braunschweig (Tyskland.)

För att inte tala om den här:

Obs.! Nedsatt pris! Å 2.dra Långgatan N:r 10, näst intill Forster bryggeri, kommer från och med den 25 Febr. att förevisas En renhjord, bestående av 3 olika sorters renar till ett antal af 20 stycken, deribland 3 stora Kämpar samt En finnfamilj med barn, Finnhundar m.m. Obs! Renarne köras af finnarne. Entré 30 öre för vuxna och 15 öre för barn. Förevisas alla dagar från kl. 10 f.m. till 8 e.m. Söndagar från kl. 1-8 e.m. Halvor Olsen”

För mig räcker nästan den lilla bokens titel: Damen utan underkropp.

—

Peter Ekström tillhör Kulturdelens redaktion