Passningar och efterslängar 2

Inlagd av Dixie Ericson Dixit fredag, juni 13th, 2014

Så varvade då fotbolls-VM:s jumbojet upp och lyfte tungt mot São Paulos himmel och började sin glidflykt för att söndagen 13 juli landa och leverera två lag på Maracana i Rio de Janeiro där en champion ska koras.  Och nu gäller det att rätta till skygglapparna så att man inte ser demonstrationerna, mutkolvarna, eländets myckenhet för de många – den så kallade verkligheten där jihadisterna är på väg att ta över i Irak.  Och där mediebabblet säkert kommer att nå nya rekordnivåer. SVT har ett starkt gäng i formatet lättkommersiell och lättsam public service. En fintlig och listig svensk mediekompromiss.
Fotbollen härskar. Men färden mot VM-finalen är osäkrare än tidigare. Kanske går det inte att hålla kursen helt. Vem vet. Fotbollsdrogen verkar inte vara lika  effektivt socialt smärtstillande som tidigare i Brasilien.

Först ut var värdnationens Seleçao, Brasiliens sambagäng mot det mittfältskompetenta Kroatien.  Brassarna gjorde det förväntade, storfavoriter som de är, och sänkte Kroatien med 3-1. Men det satt långt inne. Det var egentligen den stackars domaren Nishimura som fick balansen att tippa över till hemmalagets favör. Han gick på ett bedrägligt teaterstycke signerat Fred som med bollen inom spelhåll och med ryggen mot målet försökte sno runt i anfallsriktningen. Men presterade ett bakåtfall med halv skruv med en oemotståndlig vädjan i kroppshållning och minspel: Herr domare, se så de gör med mej! Det ska fan vara domare.

Lite ironiskt att det var just kroaterna som drabbades. Jag har tidigare haft ett ont öga till dem. De har varit svårt ansatta av ”den balkanska balanssjukan” med symtomatiska attacker av gräsbitande i tid och otid. Två andra avgörande beslut av Nishimura gick Kroatien emot. Nådastöten, 3-1-målet, en tåjagare  i flykten av Oscar, matchens lirare i mina ögon tillsammans med Luka Modric,  föregicks av en misstänkt foul på en kroat.  Och det var svårt att se något ojust i vänsterflyern Olics luftnärkamp med Cesar i Brasiliens mål. Den resulterade i en farlig målchans för Kroatien. Men domaren blåste av.

Det var en underhållande match där Kroatien inledde målskyttet. Ett lågt giftigt vänsterinlägg från Olic överraskade det brasilianska försvaret,  lagkompisen Jelavic träffad snett och bolluslingen ändrade bana och backen Marcelo styrde bollen i eget mål. Ett självmål som säkert gick som en kall kåre genom publiken.  Men när storstjärnan Neymar kvitterade i slutet av första halvlek genom att överlista den kroatiska målvakten Pletikosa med ett lågt ”stolpsmygande” vänsterskott i det långa hörnet var det frukten av en brasiliansk uppryckning.
Som lite kom av sig i andra halvlek. Men där straffskänken förvaltades väl av Neymar, 2-1. Och hans andra mål. Pletikosa hade grymt nog händerna på bollen men lyckades inte styra bort den från målet. Det kommer han inte att glömma i första taget.

Ett ”mjaa” för brassarna. Det gnisslade i det brasilianska maskineriet mot ett smart och snålt spelande Kroatien. Det vackra spelet lyste med sin frånvaro. Men det var kamp ända in i slutminuterna. Vad mer kan man begära. Och Brasilien har speediga spelare med en grym bollkänsla och ett uppdrivet spelsinne som kan trolla fram mål när som helst. Neymar kan mycket väl bli tungan på vågen. Frågetecken dock för försvaret och allra mest för Julio Cesar som är lite spattig i aktionen då och då. Det gick nog en kollektiv suck av lättnad genom Brasilien efter segern. 

Kroatien fick inkassera en hedersam förlust. Det värsta som finns. Kroaterna visade dock att det går att störa Brasilien. Kamerun blir en vinna-eller-försvinna-utmaning.

I dag är det bara tre matcher. Bland annat en repris av förra VM-finalen mellan Spanien och Holland. Låter inte helt fel.  Måtte verkligheten hålla sig i skinnet och Blatterdosen i tv vara minimal.

—

Dixie Ericson