Passningar och efterslängar 4

Inlagd av Dixie Ericson Dixit söndag, juni 15th, 2014

Jag avstod från Elfenbenskusten vs Japan i natt. Även fotbollsgalningar måste sova. Annars utsträcks galenskapen till viktigare områden. Elfenbenskusten vann med 2-1 och lär enligt somliga källor bli något att räkna med. En riktig skräll, som det heter, levererade Costa Rica som slog Uruguays stjärnspäckade lag med 3-1. Nästan med samma decibeltal som Hollands 5-1 mot regerande mästarna Spanien. Att Colombia slog Grekland med 3-0 var ingen överraskning. Matchen var jämnare än resultatet antyder. Grekland hade inget flyt framför mål.

Hela mitt intresse koncentrerades till fotbollens ”midnattsmässa”: England vs Italien. Eller djungelmötet som det kallats. Klockan 24 00 på Arena Amazônia, Manaus. Good Old England, with its nasty colonialists, skapade den moderna fotbollen. Och spred till både Italien och Brasilien. Men en insulär attityd av självtillräcklighet har länge gjort att England bara vunnit ett VM, nämligen 1966. Den seglivade attityden kan sammanfattas i en engelsk tidningsrubrik från the Good Old Days: ”Dimma över kanalen. Kontinenten isolerad.”

Italien är en fotbollens stormakt med fyra VM. Det senaste erövrat 2006. Italiensk fotboll är svårt korrumperad men estetiskt fullödig och ofta taktiskt fulländad.  Trots att kaptenen och världsmålvakten Gianluigi Buffon inte kunde spela på grund av en ankelskada och trots att det var det bästa England jag sett på mången god dag lyckades italienarna vinna med 2-1. Efter en underhållande match – med krampkänningar. Hettan och luftfuktigheten omöjliggjorde ett energiskt spel och sedvanlig kraftutveckling. Det gällde att sätta in framstötarna punktvis och på max för att sedan ställa spaken på ekonomiläge och cruisa fram och låta bollen göra jobbet. Det är mammas gata för italienare som aldrig har spelat en protestantisk kick-and-run-och-må-bästa-lag-vinna-fotboll.
Det är inte deras grej. Alltså fördel Italien. Och så har man spetskompetens i form av Mario Balotelli. Han skallade mycket riktigt in det avgörande målet vid en blixtrande kontraattack. Han är ett råstarkt fotbollsgeni med attitydproblem. Det förstärks säkert av att han ständigt är en måltavla för rasistiska tillmälen. Men förbundskapten Cesare Prandelli och han verkar funka bra ihop. Prandelli får Balotelli att också jobba för laget.

Salvatore Sirigu, Buffons ersättare gjorde väl ifrån sig. Och så Andrea Pirlo, är en mittfältare upphöjt till tre. Vanliga mittfältare passar bra. Plusvarianten klarar av att hitta passningar som bara de som läser spelet väl kan se i förväg. Pirlo skapar spelytor och spel där det inte borde vara omöjligt. Somliga av hans passningar är inte trovärdiga förrän man sett att de når fram till en mottagare som löpt in på en fri yta. Pirlo trollar. Och hans VM-beskäggigade ansikte är oftast uttryckslöst, och han blir sällan arg. Pirlos uttryck är passningen och han gör fotbollen så enkel och fri från jäkt att man förleds att tro att det är ingen match att spela fotboll. Så kan han bara gå fram och dunka in en frispark från långt håll. I går rammade han ribban med en åskvigg. Pirlo är fotbollens Eric Clapton och har en andlig kusin i Spaniens Xavi.

Det nya Englands Raheem Sterling är något alldeles extra och målgöraren Daniel Sturridge var på vippen att komma igenom flera gånger. Det var roligt att se förbundskaptenen Roy Hodgson igen. Åren 1983 och 1984 tränade han ÖSK och kunde ses framåtlutad på lagledarbänken på Eyravallen.

Det finns svagheter i Italiens försvarsarbete. Men visst Gli Azzurri blir farliga. Och England är inte uträknat. Ödesmatch på onsdag mot Uruguay. Två nollpoängare med kniven på stupen. Det är underhållning.

Det var i grunden ett bisarrt fotbollsmöte som konkretiserar problemen med detta VM. Manaus är en miljonstad, ett urbant anarkistisk myller som övergår i djungel. Ett samhälle med en knivskarp gräns mellan de få snuskigt rika och de många utfattiga utan hopp. En stad med flera historiska lager. Gummibaronerna byggde en gång, när pengarna flödade in, ett stort operahus och den brasilianska staten har nu byggt Arena Amazônia för 2,5 miljarder kronor. Manaus har ett division-4 lag. Men inget fungerande avloppssystem. Det är också en prioritering. Men folk köper den inte längre.

”De känner nu till Fifas munkavelkontrakt,  skattelättnaderna och lagarna som bara har fixats till för fotbollens herrar och deras högglansprodukt. Brasilianarna har förstått att det är de som med sina skattemiljarder finansierar den stora festen, medan Fifa tar med sig vinsterna till Schweiz.”
Det skriver Die Zeits sportredaktör Christian Spiller i en nätartikel. Han finner det inte det minsta underligt att Fifa-funktionärer får en Fuck Fifa-skylt i nosen när de visar sig. Med en underdrift: Det krävs grundläggande förändringar. Därom är vi överens.

—

Dixie Ericson