Passningar och efterslängar 6

Inlagd av Dixie Ericson Dixit onsdag, juni 18th, 2014

På morgonen den  sjätte dagen är jag vid gott humör. Trots att jag inte orkade med nattmatchen Ryssland-Sydkorea. Den slutade 0-0. Det gjorde också kvällens största begivenhet, Brasilien-Mexiko. Detta VM:s andra 0-0-match. Det är någonting med brasilianarnas sätt att hantera fotboll som gör mig nervös. De verkar verkligen ta fotboll på allvar. Som en källa till glädje på det nervösa sammanbrottets och självmordets rand. Totalt distanslös utan den minsta ironisk glidning eller blinkning i ögonvrån. Brassarna sjunger till och med nationalsången som om nationalsånger vore på allvar.
De har ju ofta texter som vacklar omkring på ett ädelpekoralistiskt semantiskt fält av dårpatriotism på marsch, naturromantik, historisk mytbildning, självförhävelse och stridslystnad. Se på vår egen. De känns fadda och fetgrymt irrelevanta i en globaliserad värld. Jag är begiven på adjektivtet ”grymt” och förstavelsen ”fet”. Skrivcoachen i mig vill stryka alla adjektiv och adverb för att inte tala om fotbollsklichéer. Det struntar mitt lilla skrivjag helt i. För vad blir det då kvar?

Matchen då? Jodå, det var fullt fläng och en sjuhelvetes stämning i stadiongrytan. Publikhavet var fullt av färggranna typer av båda könen. Bilder som las ut därifrån innehöll alltsomoftast av oklar anledning bildsköna kvinnor.

På plan hade storebror Brasilien mer egg i anfallen men fullt sjå och Ochoa med lillebror Mexiko som tog sin första poäng mot storebror i VM. När brassarna skruvade upp tempot i mitten av andra halvlek vacklade Mexikos uteförsvar men inte deras bollmotare Guillermo Ochoa. Han  stod på rätt plats hela tiden och reflexräddade utan att verka det minsta jäktad. Cool som en cucumber som engelsmännen säger.

När så behövdes sprätte han iväg som en stålfjäder med GPS och lyckades styra bort bollar som var på väg in i nätmaskorna. Som vid en superb räddning när Neymar satte honom på prov med en nick i hans högra hörn. Men så var också Ochoa med och slog Brasilien i fotbollens OS-final i London. Fiasko för Brasilien och succé för Mexiko. Så är det i fotbollsjournalistikens svartvita värld. Tänk om Brasilien inte går till slutspel…

De ”rode duivels” var ofina nog att slå oss på hemmaplan i genrepet inför VM. Belgien kallas för de ”röda jävlarna” av fotbollshistoriska skäl.  Algeriet ledde med 1-0 ända till det var 20 minuter kvar. Då vände ”inbytingarna”  Marouane Fellaini och Dries Mertens på kuttingen och såg till att Belgien fick ett avslut i tokglädjens tecken. 2-1 alltså.

I eftermatchens kranka blekhet kommer nog algerierna att konstatera att de fallit för långt ner på planen och i uppmärksamhet. Belgien har varit något av en dark horse inför VM. Den hästen kan stallas.

—

Dixie Ericson