Skriftställning: På tvärs

Inlagd av Peter Ekström Bokhyllan, Facklitteratur, Recension lördag, juli 19th, 2014

Jan Myrdal

På tvärs. Skriftställning 21

Celanders förlag. 453 sid.

 

Jan Myrdal har varit och är fortfarande en obeskrivligt flitig författare – eller skriftställare som han själv skulle säga. Han har alltid bok och utställningsprojekt på gång. Listan (han publicerar sådana då och då) på vad han anser att han har kvar att göra är lång. Med tanke på att han just fyllt 87 år så är det ganska troligt att han inte kommer att hinna med allt. Det är något som han själv insett, som uppenbarligen plågar honom och som han hunnit skriva om i många år redan.

Mellan de viktigare bokprojekten hinner han dock (obs myrdalska!) med en aning mindre viktiga. Och mellan dessa skriver han kortare texter – blogginlägg, debattsvar, artiklar, förord, katalogtexter och skriftställningar (hans återkommande rubrik i tidskriften Folket i Bild/Kulturfront som han startade 1971). Han är flitig men har fått svårare att publicera sig. Så här kommenterar han detta själv i ett blogginlägg från 2013:

”Arbetet går långsammare. Texter jag tycks ha helt klara, som jag tydligt ser framför mig, som jag ser så tydligt att jag kan ljuda dem högt till och med och vilka bara behöver skrivas ut med finger och tangent de förblir ofärdiga.

Detta är dubbeltydigt. Ty var offentliggöra dem? På nätet? I Indien? I någon av de svenska tidningar vilka ännu faktiskt trycker mig? Clarté, FiB/K, Flamman, Proletären? Jag är dem tack skyldig – utan dem vore jag borta. Men de tar bara ett slags texter. Resten av mitt skrivande finns inte rum för där heller.”

Genom åren har han samlat sådana kortare texter i en oregelbundet utkommande enmanstidskrift i bokform med titeln Skriftställning. Nyligen kom Skriftställning nr 21 ut.

De olika utgåvorna av Skriftställning har haft olika karaktär. De har ibland betat av den senaste tidens skrivande eller de kan vara ihopsamlade texter på något tema. De har också varit olika redigerade. Inte alltid av Myrdal själv. Nu var det ett tag sedan förra numret av enmanstidskriften och nr 21 är därför en diger utgåva som innehåller alla möjliga slags texter med en ganska diffus redigeringstanke. Kanske beror detta på att texterna ofta varit publicerade i blygsamma sammanhang och att Myrdal vill ta chansen att ge dem lite beständighet när han ändå har möjlighet att ge ut ytterligare en Skriftställning.

På tvärs heter det aktuella numret och det omfattar texter från 2007-2013. Det är en omvälvande tid i Myrdals liv och innehållet behandlar tidigare frun Gun Kessles död, en del om den nya frun Andrea Gaytan och konflikterna med henne, funderingar på ålderdom och död, örebroaren Björn Sundin, Indien, 1800-talets politiska karikatyrer, Marx, det andra1950-talet, det egna bibliotekets öde, föräldrarna Alva och Gunnar, Strindberg och mycket annat.

Förvånansvärt ofta är det verkligen intressant. Ingen annan svensk författare har den utblick som han har och kunnande på vissa områden. Till och med när han gräver ner sig som allra djupast i Karl Marx marginalanteckningar och kommatering, är det intressant. Ja, det blir naturligtvis intressant därför att han är så detaljkunnig.

Men det uppstår också problem. Det blir många omtagningar. Jag tror inte att dessa beror på att Myrdal skulle ha blivit senil. Gubben är visserligen gammal men har än så länge huvudet i behåll trots vad hans fiender vill påstå. Nej omtagningarna och upprepningarna hänger nog samman med att han ofta skrivit sina texter för ett fåtal läsare av idag rätt marginella tidskrifter. När han tar upp samma ämne igen kan han inte räkna med att vad han tidigare skrivit är känt. Detta gör att På tvärs emellanåt känns lite tung i gumpen. Kanske skulle en hårdare redigering löst problemet.

Ett annat problem är att Myrdals texter ofta är ena delen i en dialog – eller hätsk diskussion. Myrdal är – även om en del anser att hans referenser till historien och 1800-tals-tänkare, som för många idag är okända, är svåra och mossiga – mitt i tidsflödet. Han försöker sätta vår debatt och vår tid i perspektiv, både sociogeografiskt och historiskt. Det är ett otacksamt med hedervärt uppdrag som han har gett sig. Men mitt i tiden och debatten är han och när den passerat undan står hans texter lite ensamma.

-Ja, men gå då till läggen, skulle han själv säga. Och det är ju alldeles riktigt. Det är bara att hoppas att någon gitter.

Jan Myrdals stora idol är utan tvekan August Strindberg. Han har tidigare ägnat Strindberg åtminstone ett par böcker och en mängd andra texter. Myrdals språk är också släkt med Strindbergs. Det är ofta kärnfullt men kan också innehålla en del ovana vändningar och klinga lite gammaldags. Så här kan det låta:

”Visst finns ett mitt förakt i ordet stjärtgossar. De är ju som de kvinnor vilka gjort och gör karriär sängvägen; politisk, akademisk, i administration, näringsliv och på redaktioner. Att det för vissa män och kvinnor går att hora sig fram nu som förr vet DN:s kulturredaktion lika väl som jag liksom att detta är en samhälleligt olämplig urvalsmetod.”

Myrdal skriver myrdalska. Han är en utmärkt talare, om han får tid på sig, och om han då får tala fritt låter det annorlunda. Men i det skrivna blir det ibland ovant och omständligt innan man har läst in sig. Man får också lära sig några nya ord. Återkommande ord på myrdalska, men nästan ingen annanstans, är till exempel:

Refraktär. Svenska ordböcker vill att detta ord i första hand är en medicinsk term som betecknar okänslighet för stimuli. Men Myrdal använder ordet på ett annat sätt – kanske en försvenskning av det franska refractaire vilket betyder ungefär rebellisk.

Subsidiär. Betyder understödjande. På myrdalska handlar det om att Sverige i stort sett är en lydstat till USA.

Tvesyn. Om vikten av att kunna ha två perspektiv på en företeelse samtidigt.

Ideologiskt då. Jan Myrdal betecknar sig som partilös kommunist. Och det är Marx som gäller. Knappast i samma tolkning som alla andra. Det är tveksamt om Myrdal vill kalla sig marxist. En av hans poänger är att inte läsa Marx som de kristna läser Bibeln, det vill säga som en fastställd och evig sanning. Marx var en tänkare i sin tid, han lika lite som någon annan kunde gå utanför den. Alltså hade Marx fel på vissa punkter. Men Myrdal återkommer ständigt till Marx. Ledstjärna är ett citat som dyker upp ett antal gånger i denna bok och i andra texter som Jan Myrdal skrivit:

”Den härskande klassens tankar är under varje epok de härskande tankarna; det vill säga den klass som är den härskande materiella makten i samhället är samtidigt dess andliga makt.”

—

Peter Ekström tillhör Kulturdelens redaktion