Proffsdebatt: Jävighet och kunder

Inlagd av Peter Ekström Debatt torsdag, juli 31st, 2014

De tio budord som jag skrivit ner i min text om professionalitet är inte huggna i sten. I alla fall inte än. En reaktion på min text är att jag skissat fram en konstnär som är ett moraliskt monster. Det håller jag självfallet inte med om men för att komma någon vart med den mycket blygsamma diskussionen om konstnärens professionalitet och etik tänkte jag att det kanske inte skadade att vara en aning bombastisk.

Torbjörn Helander har noterat två saker. Dels att det kan vara svårt att vara ojävig. Och visst är det så. Statens Konstråd som fördelar ansenliga stipendier och andra bidrag har rigorösa regler för hur detta ska gå till. Där sitter konstnärer med i de olika nämnderna. De får anmäla om de är jäviga. De ansökningar de hanterar anonymiseras och korsläses. Såvitt jag kan förstå är det kanske inte ett helt vattentätt system men gott nog. Att det är så noggrant hänger ihop med att konstlivet i Sverige är trångt och mer eller mindre välgrundade rykten om svågerpolitik dyker ofta upp.

I Örebro var det för några år sedan ett stort offentligt konstuppdrag där en konstnär anlitats som konsult för att fördela resurserna mellan olika  andra konstnärer. Denne gav hela jobbet till sig själv och en kompis.

Jag tror att Helander ironiserar lite när han skriver att ”medlem av KRO” ska vara en avgörande merit. Bakåt i tiden har ett sådant medlemskap ibland spelat just den rollen. Jag tror att det blivit mer sällsynt. Det svenska konstlivet är relativt sett befriat från formella meriter.

Den andra saken Helander noterade var mitt resonemang om kunder. En del konstnärer har en avog, kanske till och med fientlig inställning, till sina kunder. Kanske ligger en misstro mot hela köp-och-sälj-karusellen bakom det. Jag försöker argumentera mot den misstron.

Visst kan det hända att privata kunder också ger konstnärer uppdrag. Ett sådant uppdrag är ett samspel och kan ge upphov till kompromisser.

Total konstnärlig frihet är en så abstrakt idé att den nästan inte ens går att beskriva som en myt. Men om vi ställer den konstnärliga friheten bredvid rätten till yttrande- och tryckfrihet blir den mer begriplig och är en viktig princip. En del av demokratin. Men det går ju inte ut på att jag får pengar av dig för att göra precis vad jag vill.

—

Peter Ekström