Roman: Där framtidens fötter vandrar
Bokhyllan, Recension, Skönlitteratur lördag, augusti 2nd, 2014Där framtidens fötter vandrar
Mattias Edvardsson
Parrabellum Nord. 288 sid
Där framtidens fötter vandrar av Mattias Edvardsson är en fin bok på många sätt. Det första som tar tag i mig är det direkta vackra språket och formuleringarna som gör att jag läser om vissa meningar och stycken igen. Dels för att verkligen förstå dem men också för att suga i mig dem och spara till senare.Liknelserna och metaforerna i boken bidrar till ett effektivt bildspråk innehållandes många slags miljöbeskrivningar och framförallt känslor.
”Jag gillade att Kulladals gator var så långa. Som utrullade mattor mot omvärlden låg de där och blänkte svart och rymde ett löfte om en väg ut, om något annat och större som väntade vid horisonten. En svartklädd tröst med trottoarer för varje elvaåring som tappat kartan.”
I boken växlar författaren mellan nutid och dåtid. Charlie, huvudpersonen, tar emot sin pappas dödsbesked och då alla pappans tillhörigheter finns i en sopsäck frågar Charlie sig hur det kunde sluta som det gjorde. Hur levde pappan sina sista år i livet? I andra kapitel får vi följa sjuåriga Charlie som full av förväntan börjar skolan fram till elvaåriga Charlie som har lärt sig vilken ångest skolan innebär. Han blickar tillbaka till händelser i tonåren och som ung vuxen och i denna berättelse får jag en förståelse för hur barndomen kan prägla en människa resten av dennes liv. Jag känner ångesten som han upplever både som mobbad elev i skolan utan vänner och som ensambarnet vars största behov är trygghet från pappa och mamma.
Jag känner igen upplägget i denna uppväxtskildring från Åsa Lindeborgs Mig äger ingen där pappan dör och barnet minns tillbaka till barndomen och försöker reda ut vad som egentligen gick snett. Uppväxtskildringar som får mig att reflektera över min egen barndom liksom min egen föräldraroll är alltid intressanta. Det är också intressant att få grotta ned sig i vilken betydelse pappan har för sina barn- det är inte bara mamman som kan sätta spår för livet. Det som lättar upp den här historien är 80-talsmarkörerna som gör att jag myser i igenkänningen av smågodis och inredningsdetaljer.
Tyvärr är den ångest och det utanförskap som Charlie känner aktuellt i alla tider och de fruktansvärt elaka klasskompisarna en verklighet för många barn och unga nu idag. Charlies trasiga själ väcker tankar och Edvardssons skildring är trovärdigt och äkta. Jag förstår att han är intresserad av människans innersta känslor och tankar. Hans debutroman Dit drömmar färdas för att dö handlar om ”Bobby-mordet” och förutom att skriva romaner undervisar han i psykologi och svenska på gymnasiet. Jag önskar att Edvardsson ägnar större delen av sin framtid åt att skriva då jag gärna läser fler av hans böcker.
Lisa Sjökvist