Hem » Kulturdelen rekommenderar, Recension, Skivhyllan, Skivor » CD: Melodic Melange med Anders Hagberg & Ahmad al Khatib

CD: Melodic Melange med Anders Hagberg & Ahmad al Khatib

Hagberg storAnders Hagberg & Ahmad al Khatib: Melodic Melange (Footprint/Naxos). Speltid: 62’20.
Anders Hagberg (flöjter, sopransaxofon, munharpa), Ahmad al Khatib (oud), Johannes Lundberg (kontrabas, sång) och Youssef Hbeisch (slagverk, röst)

Betyg:

betyg-5

 

Anders Hagberg är en musikalisk mångsysslare som hörts i åtskilliga sammanhang med sopransaxofon, bl.a. tillsammans med Björn Afzelius och folkmusikgruppen Mynta. Men idag förknippas han i första hand med jazz – och med flöjt. Men det betyder inte att han övergivit saxofonen eller för den delen intresset för andra genrer. Det framgår av senaste albumet Melodic Melange. Melange får nog många att tänka på kaffe men betyder egentligen bara blandning, och här bjuds vi alltså en melodisk melange i stället för en Wiener melange. Det som blandas i detta fall är nordisk jazz och traditionell arabisk musik (maqam) – liksom sopransax, flöjter, oud (arabisk luta), kontrabas och slagverk. En bra blandning skapar en ny smak, men inget hindrar att de olika ingredienserna samtidigt är identifierbara. Så fungerar det också här i mötet mellan Anders Hagberg och Ahmad al Khatib, som har sina rötter i Palestina. Hagberg är som vanligt beväpnad med olika flöjter, en del av egen konstruktion, och sopransaxofon medan al Khatib greppar sin oud.

Melodic

Foto: Footprint

Inom sufisk tradition är rörflöjten en central symbol för själen som avskuren från Gud i toner klagar sin längtan efter gemenskap, och den ackompanjerar ofta dervishernas dans. Hagberg kan verkligen få sina flöjter att uttrycka denna smärtsamma trängtan, denna förtvivlade klagan ur djupet av människans ensamhet. Det gäller inte minst i den 13 minuter långa ”Meditation” som också är skivans höjdpunkt.

Ahmad al Khatibs ständigt lika uppfinningsrika, virtuosa och karaktärsfulla lutspel går i dialog med flöjterna medan Johannes Lundbergs bas ligger som en suggestiv puls i botten, ibland med ett snyggt gung. Youssef Hbeischs slagverk växlar mellan grundrytm och mer solistiska insatser.

Jag har spelat den här skivan åtskilliga gånger, och den växer för varje spelning.

__________

Sten Wistrand ingår i Kulturdelens redaktion.

Share

Lämna ett svar

Okonstmuseet

  • Veikko Aaltona – hötorgskonstens kung

    Äntligen! Långt efter att jag egentligen slutat samla på okonst […]

    Share
  • Merchandise

    Merchandise är ett engelskt ord som rätt och slätt betyder […]

    Share
  • Troféer och priser

    Troféer och priser har funnits länge. De är symboler för […]

    Share
  • Mat

    Alla livsmedel används inte till att äta. Det finns mat […]

    Share
  • Djurdelar

    Det förekommer djurdelar inom konsten. Det är inte bara Damien […]

    Share

Blå Kalender

Kulturbloggen

© 2024 Kulturdelen. All Rights Reserved. Logga in - Designed, developed and maintained by TypeTree