DVD: Dark Touch

Inlagd av Linus Abrahamson Film, Film & TV, Recension onsdag, oktober 29th, 2014

DVD

Dark Touch
Drama/skräck, Frankrike/Sverige/Irland, 2013
Njutafilms, 2014
Regi: Marina de Van
Skådespelare: Missy Keating, Padraic Delaney, Katie Kirby.
Längd: 88 min
Utkommen på svensk dvd: 2014-07-02
Betyg:

 

Neve är ett barn som farit illa. Mycket illa. Dessvärre är det inte enbart hon själv som drabbas av konsekvenserna, för alla hon kommer i kontakt med råkar också illa ut på ett eller annat sätt, inklusive den välmenande fosterfamiljen och den omtänksamma skolkuratorn. Så fort Neves tårar är nära att komma så händer det horribla saker, till synes mot hennes egen vilja. Har Neve, till följd av sitt trauma, fått psykiska krafter som hon inte kan kontrollera?

Dark Touch inleds med att porträttera en rädd och introvert flicka, Neve, vars familj avlider i vad som utifrån ser ut som en mordbrand utförd av brutala inbrottstjuvar, men det som egentligen hände var att möbler och andra ting i huset började flyga omkring och attackera familjen för att sedan sluta i ett brinnande inferno. Neve är ensam överlevande och den enda som vet vad som egentligen hände inne i huset, men berättar ingenting. Hon blir placerad hos en fosterfamilj som gör allt de kan för att stötta henne, men Neve blir bara mer och mer svårbegriplig, ängslig och omedgörlig. Allt fler oförklarliga händelser inträffar runt Neve och snart börjar fosterfamiljen ana oråd, men vet inte om de själva ens kan tro på att hon faktiskt besitter psykiska krafter.

Det går inte att förneka att Dark Touch har tagit inspiration både från Carrie och Eldfödd, som bägge två handlar om unga flickor med övernaturliga krafter som drabbar allt och alla i deras omgivning. Det känns ändå som att regissören Marina de Van försöker hitta en ny vinkling av konceptet, men tyvärr dröjer det ända fram till den sista kvarten av filmen innan det faktiskt bjuds på något nytt och oväntat. Sträckan dessförrinnan är fylld av trötta skräckfilmsklichéer, förutsägbara dödsfall och mediokra skådespelarinsatser. Faktum är att det är Missy Keating (dotter till pojkbandsikonen Ronan Keating) som gör de främsta prestationerna i denna film, inte någon av de vuxna skådespelarna. Filmen lutar sig också lite för mycket på ”mörker är hemskt och farligt”-temat och lyckas inte riktigt skapa den där obehagliga stämningen som den så hårt eftersträvar. Det är definitivt mer av en psykologisk skräckfilm än en s.k. jump scare-film, men det går inte riktigt att ta den psykologiska aspekten till sig på grund av de mediokra skådespelarinsatserna. Att denna film har vunnit priser i filmfestivaler (Best feature film: Neuchâtel Int. Fantastic Film Festival, Best feature film: Mad Movies Award) förvånar mig faktiskt. Egentligen skvallrar omslagets topprubrik om filmens kvalitet redan innan man ens stoppat skivan i dvd-spelaren: ”En mardrömsblandning av Carrie och Exorcisten” – redan där har de satt ribban. Lågt.

Inte heller bjuds det på något bonusmaterial utöver en obligatorisk trailer och slideshow, vilket är väldigt synd. En intervju med Missy Keating hade onekligen varit intressant att se, inte minst för att få veta hur hon upplevde inspelningen och hur hon förberedde sig mentalt för rollen som den djupt skadade Neve. Lite ”making of”-material hade också varit på sin plats, gärna med förklaringar kring hur vissa specialeffekter (som ibland var riktigt snygga) gjordes.

Personligen tycker jag att denna story hade gjort sig bättre i kortfilmsformat på c:a 20 minuter. Man hade kunnat behålla introduktionsscenen och i princip klippt direkt till den sista kvarten. Då hade man fått en lagom intensiv skräckupplevelse med åtminstone någon form av twist mot slutet, istället för den långa och förutsägbara transportsträcka som filmens 70 av totalt 88 minuter är. Slutbetyget blir en solklar 2:a (av 5).

———

Linus Abrahamson