I jaguarens spår i Mexiko

Inlagd av Kulturdelen Helgesson måndag, november 17th, 2014

Vi färdas med bil på krokiga vägar i ett bergigt landskap i en avlägsen del av delstaten Guerrero i västra Mexiko. Det är i början av maj 1992, i slutet av den torra perioden, majsen är sådd och både växter och människor väntar otåligt på det livgivande regnet.I utkanten av byn Acatlán kommer ett gäng grabbar småspringande, klädda i jaguarmasker och några bär också jaguardräkter av

bomull. De ställer gärna upp sig för fotografering, som vilket fotbollslag som helst.

De här dagarna firas också det Heliga Korset (Santa Cruz) som över hela landet smyckas rikligt med blommor och det tänds massor av ljus. I Acatlán förenas en katolsk högtid och regn- och fruktbarhetsceremonier med förspanska anor.
1968 upptäcktes målningar i en grotta ett par kilometer från byn med olmekiska härskare iklädda jaguardräkter som motiv. Olmekerna som kallats för jaguarfolket existerade c:a 1200 till 400 f. Kr. i ett tropiskt område vid Mexikanska Golfen ganska långt från Guerrero där man hämtade den värdefulla mineralen jade.

I norra delen av aztekernas tempelområde (Templo Mayor) i centrala Mexico City finns lämningar av örn-och jaguarkrigarnas hus och man hittade också ett antal skelett av jaguarer som offrats. Jaguaren,

ocelotl på nahuatl, symboliserade makt och styrka och djuret förknippades också med grottor, underjorden och jaguarguden ”Tepeyolotli (bergets hjärta)”; en regn- och fruktbarhetssymbol. De spanska erövrarna gav jaguaren namnet ”el tigre” och därför talar man idag om tigermasker och tigerdräkter.

På torget mellan katedralen och Templo Mayor dansar dagligen en grupp ny-azteker, varav några är klädda i jaguardräkter.
En av dagens mest uppmärksammade gatukonstnärer i Mexico City är Saner som ofta använder sig av motiv från den rika folkliga mexikanska kulturen, inte minst figurer med jaguarmasker.

I Acatlán med ungefär 1800 invånare, talar fortfarande många av de äldre nahuatl, aztekernas språk. Här, i ett område som varit bebott i tusentals år, anlade aztekerna i början av 1500-talet en koloni för att befästa sin makt och få tillgång till jade och jaguarskinn som på den tiden var en härskarsymbol.

På torget har det samlats en mängd människor, en del iklädda jaguardräkter, små barn såväl som vuxna män. I de olika kvarteren förbereder sig unga män för dagens ”jaguarslagsmål” och en del går till kyrkan för att offra blommor. Dit går vi också i väntan på bataljerna. Korset utanför kyrkan är prytt med blommor av olika slag och vanligast är
cempasuchil, kransar av tagetes. Här framför också en grupp ett ”dansdrama” och en av figurerna har en clownliknande roll, en androgyn karaktär.

När vi står inne i den lilla kyrkan kommer det in sex småjaguarer med ljus som de tänder och de lägger också blommor på altaret. Maskerna har de skjutit upp i pannan. En mycket innerlig scen.

På torget pågår några ”matcher” och jag tycker att de dyngar på varandra rejält. Maskerna av läder är av hjälmkaraktär och något vadderade på insidan. Under jaguar-hjälmarna bär de lucha-libre (mexikanska fribrottar) masker. Handskarna är ganska tunna och

påminner om de ishockeyhandskar vi hade på 1950-talet. Matcherna omgärdas av regler och numera skadas ingen allvarligt. Förr skanderade åskådarna ”Blodet rinner, blodet rinner” och blodet symboliserade det kommande regnet som jaguaren bar med sig ned från berget ”Cerro Azul” (Blå Berget) i närheten. För byborna är vandringen upp på bergets topp betydelsefull och där äger de viktigaste ceremonierna rum då man offrar mat, dryck, ljus och blommor på altare, maskdramer utspelar sig och där finns också den mest ansedda ”jaguar-arenan”.

Vi går hem till en familj där man tillverkar de för Acatlán karaktäristiska maskerna och dräkterna. Mannen i familjen berättar att han brukar åka till Mexico City och sälja masker för att tjäna lite pengar. Det här är en avfolkningsbygd; pengar, utbildning och arbete finns på annat håll.

Vi var då de enda turisterna i byn och nuförtiden kan jag tänka mig att det kommer en del turistbussar till Acatlán i början av maj. Med tiden förändras ceremonier, den ursprungliga betydelsen urholkas och det blir mera av ett skådespel. Men så länge det odlas majs, så finns den starka kopplingen till jaguaren och regnet kvar.
Jaguaren är en livskraftig och färgstark symbol, även om spåren i naturen efter det fläckiga kattdjuret blir allt färre.

—

Text: Bo Helgesson
Foto: Jan Svante Vanbart och Bo Helgesson