Hem » Recension, Utställningar » Utställning: Sherlock Holmes

Utställning: Sherlock Holmes

Sherlock Holmes – The Man Who Never Lived And Will Never Die.

The Museum of London

17 Oktober 2014 – 12 April 2015

1dfcb0b5e4317859cf0dde26ae8dcd67_f2635Det här är den första utställning om Sherlock Holmes som ägt rum i London sedan 1951, och man kan verkligen säga att The Museum of London har valt rätt tidpunkt för den. Den Store Detektiven har aldrig varit större. Intresset för den litterära karaktären Sherlock Holmes är enormt och verka växa i takt med floran av nya böcker, filmer och tv-serier. Den här utställningen vill ställa frågor om vem Sherlock Holmes är, hur han har flyttats från litteraturen till scenen, bioduken och tv-skärmen, och varför karaktären fortfarande efter alla dessa år fascinerar folk.

Karaktären Sherlock Holmes är ständigt närvarande i vår kulturella kanon, och har varit så i mer än hundra år. Vad är det som gör honom så populär? En förklaring är att han representerar en konstant i en föränderlig värld. Det sena 1800-talet var en omvälvande tid, speciellt i världsmetropolen London. Världen blev allt större och snurrade allt snabbare, men Sherlock Holmes kunde alltid förklara alla mysterier och lösa alla problem. Han gjorde aldrig läsaren besviken. Han är kanske litteraturens mest pålitliga karaktär. Dr Watson gifte sig, flyttade från Baker Street, åldrades, medan Sherlock Holmes bodde kvar. När författaren Sir Arthur Conan Doyle tröttnade på sin detektiv och lät honom falla mot en säker död i Reichenbachs vattenfall 1893 i The Final Problem, samlades en protesterande folkmassa utanför tidskriften The Strands kontor. Författaren själv kände att han skapat ett monster, men läsarna gick inte med på att Den Store Detektiven var död, och Conan Doyle tvingades återuppliva honom och låta honom återvända till Baker Street.

Utställningens entré är en osynlig dörr i en bokhyllsvägg. Dörren svänger upp och låter besökaren träda in i litteraturens värld. 1c18307ecf969579db52d1210de5184a_f3293Eller det är åtminstone vad jag väntade mig. The Museum of London är ett museum där berättelsen står i centrum. Den fasta utställningen om Londons historia från forntid till nutid är utan tvekan den bästa jag någonsin sett. Att gå genom den fasta utställningen är som att vandra genom berättelsen om Londons historia. Föremål, texter, interaktiva moment, ljud, ljus och till och med lukt används för att skapa en utställning som är en upplevelse och som talar till besökarens alla sinnen, vilket både gör den pedagogisk och underhållande. Eftersom det är just Museum of London som producerat den här utställningen så väntade jag mig en vandring genom Sherlock Holmes London, en stämningsfull upplevelsebaserad utställning. Det här visar sig dock vara en ganska klassisk föremålsbaserad utställning.

Utställningens första del handlar om Sherlock Holmes skapare, författaren Sir Arthur Conan Doyle. Hur de första böckerna kom till och publicerades. Andra delen av utställningen handlar om London under Sherlock Holmes tid, alltså 1800-talets sista decennier. Sittplatserna är utformade som parkbänkar, och klassiskt ”engelska” skjutfönster finns infällda i scenografins väggar för att skapa en känsla av att vara ute på gatan. Den här delen av utställningen innehåller mycket föremål. Tyvärr får jag lite känslan att Sherlock Holmes använts som alibi för att man äntligen ska få ta fram vissa saker ur arkivet. Sedan kommer man fram till en vägg med en stiliserad bild av en fasad. Dörren med det ikoniska numret 221B står öppen. På väggen mitt emot hänger de ikoniska föremålen; deerstalker, pipa och förstoringsglas. Jo, vi fattar vart vi har kommit. Nu är vi hemma hos Sherlock Holmes.

Utställningens andra del handlar om detektiven själv. Smala skåpliknande montrar löper längs väggarna och för tankarna till den viktorianska tidens museum. Montrarna är prydligt märkta och delar typologiskt in teman och aspekter av detektivens liv och arbete. Bildskärmar med hopklippta scener från filmatiseringar binder ihop informationen i montrarna. Sherlock Holmes egen ”metod” blir här den röda tråden. Som besökare får jag nästan känslan av att jag ”upptäcker” karaktären Sherlock Holmes med hjälp av hans egen metod. Här presenteras föremål från museets samlingar, och hur man kan utläsa fakta ur dem. En fläckad blus berättar om sin ägarinnas arbete som maskinskriverska, en sliten hatt bär på mängder av information. Det är här som utställningen på allvar blir spännande och intressant. Det slår mig att Sherlock Holmes berömda ”metod” utgör grunden för mycket av det arbete som utförs på ett museum; närstudie av ett föremål för att få det att avslöja sin historia och utvinna kunskap ur den.

57caf2d209174e06cb7d65a8b7b74960_f3294Det finns idag många olika typer av museum. De samlingsbaserade museerna är den äldsta, traditionella typen av museum som bygger sin verksamhet på sin föremålssamling. Det finns också museum som är uppbyggda på andra sätt, som är berättelsebaserade istället för föremålsbaserade, och de kan i vissa fall till och med helt sakna föremål. Personligen tycker jag att det är lite svårt att förhålla mig till ett museum utan föremål. Laddningen som ett originalföremål har, åtminstone i vår västerländska museitradition, är närmast magisk. Att stå framför det äkta föremålet, saken som verkligen var där på plats när det hände, ger besökaren en koppling till det historien som inget annat kan. Men precis som berättelsen kan bli för abstrakt utan det konkreta föremålet, kan föremålet bli trist och ointressant om det inte har en berättelse knuten till sig. Av den här anledningen blir det onekligen en svår ekvation att skapa en utställning omkring en fiktiv karaktär. Det finns inga föremål som verkligen var där när det hände, eftersom det aldrig verkligen hänt. De föremål man väljer att inkludera blir representativa, inte ”äkta”, och det är ju ofta äktheten hos objektet som är det magiska i utställningssammanhang. Ett av de få utställningsobjekten som faktiskt hade en anknytning till karaktären Sherlock Holmes var den rock som Benedict Cumberbatch bar i sin fantastiska rolltolkning av detektiven i BBC:s filmatisering Sherlock. Här var något som var original, något som var konkret knutet till historien. Fiolen i montern bredvid var ju bara en fiol, en representation. Visserligen original från perioden, men inte Den Fiolen.

Den här utställningen har ambitionen att ställa frågor om vem Sherlock Holmes är, hur han har flyttats från litteraturen till scenen, bioduken och tv-skärmen, och varför karaktären fortfarande fascinerar folk. Jag vet inte riktigt om jag tycker att är det de frågorna som är de mest centrala. I går man i tur och ordning igenom karaktärens tillkomst, hans miljö, hans metod, och olika aspekter av hans personlighet. Som Sherlock Holmes själv säger i A Scandal in Bohemia, ”It’s a capital mistake to theorize before one has the data”. Utställningen är i sig vetenskaplig och Sherlock Holmes ”metod” är central i dess uppbyggnad. Besökaren får en presentation av fakta, fördjupade kunskaper om karaktären och kan sedan dra sina slutsatser om ”varför”. Kanske så som den Store Detektiven själv skulle ha gått till väga för att svara på frågan om vem Sherlock Holmes är.

Nelly Ekström

 

Share

Lämna ett svar

Okonstmuseet

  • Veikko Aaltona – hötorgskonstens kung

    Äntligen! Långt efter att jag egentligen slutat samla på okonst […]

    Share
  • Merchandise

    Merchandise är ett engelskt ord som rätt och slätt betyder […]

    Share
  • Troféer och priser

    Troféer och priser har funnits länge. De är symboler för […]

    Share
  • Mat

    Alla livsmedel används inte till att äta. Det finns mat […]

    Share
  • Djurdelar

    Det förekommer djurdelar inom konsten. Det är inte bara Damien […]

    Share

Blå Kalender

Kulturbloggen

© 2024 Kulturdelen. All Rights Reserved. Logga in - Designed, developed and maintained by TypeTree