Hem » Blå Kalender » 16 sånger om frihet

16 sånger om frihet

Här kommer ett nytt bidrag av Anders Wallén.

1.

Gunnar har platt näsa och keps. Han bor i en förort till en stad som jäst över sina bräddar. Som en sån där amerikansk tjockis som ligger uppsvälld och orörlig medan hans mamma matar honom med hysteriska kolhydrater och härdat fett. Själva området som Gunnar bor i har Gud antagligen glömt eller så skiter han helt enkelt i det. Det består av 36 exakt likadana hus, konstruerade av en frigid byggjätte under 1970-talet. Det är fuktigt och dragit. Ett klassiskt fuskjobb.

Denna belägenhet delar Gunnar främst med alkisar, pundare, småtjuvar, helt vanliga dårar och representanter för andra marginaliserade grupper i samhället. Men här bor också ett mindre antal s.k hederliga medborgare.

På nätterna sitter Gunnar och tittar ut över sin värld. En lekplats, ett par bänkar, några träd och himlen som skymtar bortom höghusens fasader. På dagarna sover han. Kepsen bär han alltid lite på sned. Näsan kan han inte göra så mycket åt.

Gunnar är inte övertygad om att vi är på rätt väg. Snarare att det finns någon sorts predestination att möta undergången aningslös och rynkfri.

2.

Morgon snart. Långa skuggor när solen för en stund syns mellan husen. Några skator sliter i resterna av en gammal pizza. Snart ska Kalle släntra över gården. Kalle är tidningsbud och heter egentligen Kahlid Ali Mohammed. Kalle är som en jazzballad. Svårfångad som tunn rök.

Inom sig bär han ett krig som han bara med en mycket stor dos viljestyrka lyckas hålla på plats. Han vill skrika högt ibland. Men Sverige är ett tyst land.

3.

Människor är som sånger. Somliga som glittriga schlagerplågor som klibbar sig fast. Några som symfonier som fyller ett rum med sin blotta närvaro. Andra som taggig punk som slår mot allt som närmar sig försiktigt. Gunnar är som en folkvisa. Hans själ hänger i notsystemet som en hemlig sextondel alldeles före sista versen.

4.

Varje torsdag går Gunnar och Kalle till simhallen. Gunnar ska försöka lära ut sin lagstadgade simkunnighet till Kalle.

”Jävla bra”, säger Kalle när han tar sitt första simtag.

Varje dag när Kalle kommer med morgontidningen har Gunnar tevattnet klart. Tillsammans går de igenom tidningen. Kalle lär sig det kantiga språket fort. Stavar sig igenom de svåra orden med Gunnar som ledsagare. Ibland tittar de på stjärnorna.

Gunnar tänker ofta på denna tid som slungar människor åt tusen håll.

5.

Han reser hem en gång om året. Medan han sitter på tåget kan han känna hur han långsamt töms på sin vardag. Ju längre resan pågår desto mer fylls han upp av något han tror att han lämnat bakom sig. Det är ett märkligt flöde av löften och hot, förhoppningar och farhågor. Han mår som allra bäst när han befinner sig precis mitt emellan sitt nuvarande hem och föräldrahemmet. Då befinner han sig för ett ögonblick utanför alla kraftfält.

6.

Hans pappa sitter vid köksbordet. Precis i samma ställning som han lämnade honom året innan. Med ögonen i lokalbladet. Och mamman vid spisen med nåt långkok. Det verkar nästan som om de inte hade märkt att Gunnar rest ifrån dem. Någonsin. De uppför sig ungefär som om han hade varit ute en sväng med soporna.

7.

I den lilla byn, bortom nästan allting, sitter föräldrarna och väntar. De bor tillräckligt långt bort för att man skulle kunna föreställa sig att de kommer att sitta där även när de dött. En sorts enkla arbetares himmel med slitna linoleummattor och storblommiga tapeter.

Gunnar tänker på det ibland. Hur annorlunda döden syns vara där. När pappans bror gått ur tiden säger han bara

”Han vart dö”

Gunnar har lämnat allt detta. Sökt mening på annat håll. Som om den alltid fanns lite längre bort.

Gunnar blir alltid ängslig dagarna före en resa till sin hembygd. Han vet inte riktigt vad som händer med hans utrymme. Ingen vill bli bortglömd. Samtidigt vill han visa att han gjort rätt som flyttat därifrån. Men det skulle inte göra något om någon placerar ett litet ljus och en blomma där. Eller i all anspråkslöshet engagerar en liten stråkorkester nästa gång han kommer med tåget. Det måste ju ha blivit en plats över när han stack. Som antagligen krympt ner till en mycket liten fläck. Om ens det.

8.

Kalle reser aldrig hem. Men snart simmar han som värsta jävla Tarzan.

9.

Gunnar har vikt ner sig. Gradvis förlorat mark som en försummad åker som får ge efter för skog och sly.

I början rusar han runt och utforskar allt. Suger i sig av storstadens pulserande värmevågor. Demonstrerar och deltar i aktionsgrupper. För Barns och kvinnors rättigheter, Afrikas svältande massor, miljön och mot Irakkriget så kart. Irak!!! Tänk vad mycket omtanke man måste ha över när man orkar intressera sig för något som ligger så långt bort. Och på den tiden hade han ändå så mycket mer att bekymra sig för också i sin närhet, fru, barn, hund och kanariefågel. Han borde ha en massa tid och ork över nu, men han sitter mest hemma i sin keps och sin platta näsa och tittar på stjärnhimlen. Gunnar tycker att samhällskroppen är som en amöba. Man fäktar och slår på den allt vad man orkar men då ruskar den i bästa fall lite på sig och återtar snart sin ursprungliga form igen.

10.

Ungarna är utflugna. Frugan också. Hon flög först för övrigt och längst bort. På färgglada vingar buren av den blinda förälskelsens uppvindar. Drog till Finland med en tvålfager sjökapten.

Jävla skepparfjant!!!

Det borde ha varit en uppslitande historia. Men Gunnar tycker att det är ganska skönt att vara av med henne. Och han kan inte låta bli att le lite lömskt när han fått höra att den ståtliga befälhavaren drabbats av kronisk depression. Gunnar har läst någonstans att det är ganska vanligt bland sjöbefäl. Han tycker inte att det är ett dugg konstigt. Frun tog hunden med sig förresten. Men Gunnar fick behålla kanariefågeln. Den dog efter två timmar.

11.

Frun har fortfarande kvar ett par lådor med grejer. Gunnar har ställt upp dem på vinden. I ett mörkt hörn. I början gör det trots allt lite ont att se dem, som en påminnelse om kraschen.

Gunnar försöker hålla modet uppe men nöts ner av livets inbyggda ihärdighet. Dess sätt att rada upp dagarna efter varandra. Till slut blir de för många. Det går inte att fylla dem med något viktigt längre. Livet kanske är för långt för vissa människor.

Brukar Gunnar tänka.

12.

Gunnar sitter närapå och längtar efter att bli allvarligt sjuk. Han har hört om människor som betraktar hjärtattacker som en gåva. Äntligen har de fått livet tillbaka och en chans att förstå vad som är viktigt. Eller så tänker han bara på Kalle som blivit skjuten med sju skott i magen. Man vet inte så mycket om Kalle. Men det vet man. Att han lever kan vara ett litet mirakel. Eller ett mycket stort. Men Gunnar tror egentligen inte på mirakel. Fast han är inte sämre än att han kan ändra sig.

13.

Gunnar å sin sida vet att han kommer att bli gammal. Det är inget han talar om. Men en gång när han var 12 år gammal hade han stått och tittat sig i spegeln och helt oväntat upptäckt att han såg in i något som var hans spegelbild som gammal man. Håret var vitt och fårorna kring ögonen djupa. Bilden bar han med sig sedan dess som en gåtfull insikt. Han vet… men vem skulle tro honom? Han har dessutom ett ställe på handens ovansida som alltjämt luktar som när han var barn. Ett spädbarnsminne som finns utmärkt på kroppen som ett reservat. Som om hans levnad finns utmätt i nån dunkel manual. Gunnar tror inte på Gud. Inte ett dugg. Gud är inte ens med på hans tio i topp lista.

Däremot tittar Gunnar gärna på stjärnorna.

14.

Teet har kallnat för länge sedan. Kalle är sen idag. Gunnar ser att en humla har fallit ner i tevattnet. Den sprattlar desperat med sina trådsmala ben. Hans första tanke är att döda den. Gunnar dödar insekter av gammal vana. Men så besinnar han sig och tänker på hur skört livet är och vilket ofantligt antal tillfälligheter som faktiskt bestämmer om vi lever eller inte. Han fingrar frånvarande på humlan. Någonstans har han läst att det bara är drottningen som övervintrar. Det är nog en drottning. Humlans små vingar ser oanvändbara ut. Det är förmodligen sockret som gjort att de kletat ihop sig. De är illa tilltygade så vitt Gunnar kan bedöma. Han vet mycket lite om humlor.

Kalle kommer nu och Gunnar visar in honom i köket och pekar på humlan som ser ut att ha somnat. Den ligger på sidan.

Kalle ser fundersam ut. Kliar sig i huvudet.

– Har du blomspruta, frågar han

– En blomspruta. Det heter EN blomspruta Kalle, säger Gunnar

– Ja, ja, blomspruta, säger Kalle.

15.

Kalle lyfter långsamt och försiktigt upp insekten och lägger den på en torr handduk. Den ligger alldeles, alldeles, stilla.

Kalle tar blomsprutan som han fyllt med ljummet vatten och duschar humlan mycket försiktigt. Ställer sig på lagom avstånd för att strålen inte ska bli för hård. Under tiden rusar Gunnar upp på vinden. Till det mörka hörnet. Han river i fruns gamla lådor och hittar snart det han söker. En hårtork.

Nu låter Gunnar den varma luften från hårtorken torka upp humlan. Också han är noga med att inte stå för nära. Han vill ju inte att Drottningen ska brinna upp. Hon vaknar långsamt till liv. Nu ser hon sig yrvaket omkring i sitt rike men faller snart i sömn igen. Det har varit en jobbig dag. Hon behöver vila sig.

16.

Nu öppnar Gunnar byggjättens fuktskadade fönster. Humlan kryper runt i hans hand, tvekar lite inför mötet med den svalare utomhusluften… och sen lyfter den och flyger ut i den svenska gryningen.

Gunnar och Kalle applåderar. Då vänder humlan tillbaka som om hon deltar i en flyguppvisning. Både Gunnar och Kalle uppfattar ett varmt leende och en sirlig bugning.

-Jävla bra, säger Kalle med darr på stämman.

Anders Wallén

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Share

1 Kommentar för “16 sånger om frihet”

  1. Gunnar Norrman

    Fin kille! Kunde varit jag…..

Lämna ett svar

Okonstmuseet

  • Veikko Aaltona – hötorgskonstens kung

    Äntligen! Långt efter att jag egentligen slutat samla på okonst […]

    Share
  • Merchandise

    Merchandise är ett engelskt ord som rätt och slätt betyder […]

    Share
  • Troféer och priser

    Troféer och priser har funnits länge. De är symboler för […]

    Share
  • Mat

    Alla livsmedel används inte till att äta. Det finns mat […]

    Share
  • Djurdelar

    Det förekommer djurdelar inom konsten. Det är inte bara Damien […]

    Share

Blå Kalender

Kulturbloggen

© 2024 Kulturdelen. All Rights Reserved. Logga in - Designed, developed and maintained by TypeTree