Hem » Dixit » Vi Buskqvistar, Slampar och Flackar

Vi Buskqvistar, Slampar och Flackar

Örebro bjuder på en gråkulen söndagmorgon där vinden ibland viiiner omkring slumpvis och ryckvis som för att bekämpa stiltjens leda.

Staden matchar mitt vintertrötta ansikte med nariga läppar och hudpartier där skäggväxten etablerat en luden fläckig matta – där svart numera övergått i grått.

Det är nästan folktomt.

En pappa bär sitt barn ömt i en sele på bröstet.

En blå ölburk står vilsen på trappsteget till en ytterdörr.

En full lattemugg i papp vilar på ett elskåp vid Järntorget.

En par fimpar samsas i en plåtburk i en installation på  trottoaren utanför en grillrestaurang.

Här och var skitiga snöhögar dekorerade med brunsvarta bananskal, hundbajs och allsköns skräp. Korniga av sand och med små blekgula pissfläckar.

Grusiga gator.

Slottet tronar som en åbäkig Potemkinkuliss i en glömd saga. Ständigt detta slott, så irriterande improduktivt och tjurskalligt otillgängligt. Bort med det och Bernadotte-statyn också. Förresten borde inte klabbet bjudas ut till någon IT-miljardär som kunde bygga om ”pleiset” till ett dataspelspalats med en postmodern inglasad galleria. Med ett kasino med fullständiga rättigheter i en gigantisk Hjälmarsnipa med taxfreeprivilegium gungande på Svartåns rygg. Med linbana över stan till Gustavsvik…    

Vad i helvete ska man ha historia till? ”History is bunk”, sa Henry Ford, han med T-fordarna. Rena struntet. Vem bryr sig. 

På Stortorget köar en liten skara av mestadels mogna män utanför Willys. Nu med Svea konditori. Vädret kräver bullar till kaffet.

Jag går in. Och plötsligt materialiserar sig Yngve ”Stor-Slampen” Lindberg. Vi trodde nog att vi var och en var döda på vårt håll. Men icke så. Yngve är son i rakt nedstigande led till Bernt ”Slampen” Lindberg och far till Göran ”Lill-Slampen” Lindberg. En bandydynasti, jag säger inte mer.

”Stor-Slampen” har många gigabyte bandy- och fotbollsminnen mellan öronen. Inte minst domarminnen. Ofta med honom själv som munvig protagonist. Han var en oefterhärmlig rättskipare i båda sporterna. Kunnig, omutlig men en djävel om man bråkade med honom. Den ribban låg lågt. Jag ger mig tusen på att han kommer ihåg att jag protesterade mot en offside utdömd av honom i slutet av 60-talet. 

Vi förflyttar oss konversationsmässigt till flydda tider. Mycket få örebroare och etniska svenskar har det kulturella kapital som krävs för att hänga med dit. Esoteriskt är bara förnamnet. The rest får bli silence.

Åter till nutiden. ÖSK spelade sin sista allsvenska hemmamatch för säsongen på lördagen.  Jag var där. I en essä i Ord & Bild (3/1987) frågar sig litteraturvetaren Per Arne Tjäder om Sverige blivit hockey. Det har det definitivt blivit nu. Inget snack om saken i Örebro. Tjäders essä bär underrubriken En oviss bandybetraktelse. Bandyns framtid är förvisso oviss.
Tjäder finner bandyns egenart i kontrasten mellan de fria vidderna och den lilla bollen. Sportens versmått är det långa smidiga skridskoskäret. Och dess klassiska livsrum en lätt oljig sjöis, en vintersöndag, med en hisnande blå himlakupa, där de färgglada dräkterna och skridskoljudet ”kullrande” sig fram genom den mörka isen – och fullkomnar poesin.
Men det är ju bara ”poesi”. Ibland gjorde långa töperioder och ymniga snöfall bandymatcher till rena parodier. Behrn Arenas bandyhall är i själva verket en välsignelse. Fast vi i bandypubliken ofta klagar över den.

ÖSK fick stryk av serietvåan Falu BS med 6-3. Men det unga begåvade laget har ändå säkrat kontraktet inför sista omgången. Lagkaptenen Lasse Buskqvist är något alldeles extra som bandyspelare och ledarfigur. Med ett snärtigt hörnskott klämde han dit mål 501. Självklart är han ÖSK:s meste målgörare genom tiderna. Buskqvist spelar på topp och åker på alla långbollar. Som han – om de är hyfsat slagna – plockar ner med sin känsliga klubba och då och då lyckas förpassa i mål. En svår roll där motståndarförsvararna alltid har oddsen på sin sida. De flesta bollarna har inte rätt bana. Men han ger ändå positiva signaler till passarna: Nästa gång blir det rätt signalerar han med handen.
Dessutom är Buskqvist en skicklig passningspelare själv. Och han jobbar bra defensivt och försöker hela tiden med små medel hejda motståndarna att få upp farten. Lika ekonomisk i sitt spelsätt som Magnus ”Kilen” Kihlberg när han spelade fotboll i ÖSK-tröjan. Samma smartness i aktionen. Riktiga lirare med hög lägstanivå.

Det är bra med rutin. Speciellt om sinnet är ungt. Det har Gunilla Åkesson lindrigt talat. Frågan är om inte Åkesson innehar världsrekordet i scenisk närvaro och komisk begåvning per centimeter kroppslängd. En komedienn i varje tum. Nu dyker hon upp igen i Hjalmars drömrevy till min och publikens förtjusning. En dos Åkesson förlänger livet och tinar upp livsandarna. Man blir riktigt trevlig efteråt. En bra människa rent av.
Kanske hade NA:s legendariske teaterrecensent Carl Hammarén sett Åkesson när han enligt en redaktionsskröna med en tår i ögat utbrast:
– Jag är nog fan en god människa.
Det tvivlade man nog på om man utsatts för hans bitande kritik. Unge Peter Flack fick både ris och ros. Mest ris. Det framgår av läggen.

Det är riktigt rolig att se att Gunilla Åkesson och 40-årsjubilerande Peter Flack inspirerar varandra till en komik det slår gnistor om. Precis som när det begav sig under hennes tolv primadonneår i Flack-revyerna. That´s entertainment.
Peter Flack alias Hjalmar Berglund och hans revygäng lider inte av några ålderskrämpor. Jubileumsrevyn är mer fysisk än någonsin.

Peter Flack har lockat en miljonpublik till Örebro. Olycksfödda svenskar som framsläpar sina torftiga liv utanför Örebros kommungräns. Han har trots denna herkuliska insats för kommunen, besöksnäringarna och revykonsten inte alltid haft medhåll från stadens styrande. Hans jubileumsrevy lyckades inte komma med i stadens jubileumsprogram. Som bekant fyller Örebro ungefär 750 år.

Hick, häck, hock. Örebro kommun är sig selv nok.

Dixie Ericson

  

Share

1 Kommentar för “Vi Buskqvistar, Slampar och Flackar”

  1. Dixie ! Två och ett halvt år sen . Läst nu ! Bra skrivet Dixie !

Lämna ett svar

Okonstmuseet

  • Veikko Aaltona – hötorgskonstens kung

    Äntligen! Långt efter att jag egentligen slutat samla på okonst […]

    Share
  • Merchandise

    Merchandise är ett engelskt ord som rätt och slätt betyder […]

    Share
  • Troféer och priser

    Troféer och priser har funnits länge. De är symboler för […]

    Share
  • Mat

    Alla livsmedel används inte till att äta. Det finns mat […]

    Share
  • Djurdelar

    Det förekommer djurdelar inom konsten. Det är inte bara Damien […]

    Share

Blå Kalender

Kulturbloggen

© 2024 Kulturdelen. All Rights Reserved. Logga in - Designed, developed and maintained by TypeTree