DVD & Blu-ray: The Maze Runner

Inlagd av Tove Ekström Film & TV, Recension måndag, februari 23rd, 2015

The Maze Runner
Action/Sci-fi, USA, 2014
Regi: Wess Ball
Manus: Noah Oppenheim, T.S. Nowlin och Grant Pierce Myers efter en bok av James Dashner.
I rollerna: Dylan O’Brien, Ki Hong Lee, Thomas Brodie-Sangster, Kaya Scodelario, Will Poulter, m.fl.

Längd: 1 tim och 53 min

Tonårssci-fi
Betyg:

— — —

Historien börjar med att den unge Thomas vaknar upp i en industrihiss. Han minns ingenting av sitt liv eller varför han befinner sig i hissen. När den till slut stannar befinner han sig på en öppen grön plats omgiven av andra tonårskillar. Ingen av dem minns sin bakgrund och alla kom dit på samma sätt som Thomas. Killarna har skapat sig ett liv här. De har byggt kojor och odlar mat. Alla har sin syssla. Livet har flutit på lugnt och stillsamt. Förutom en sak: på alla sidor är de omgivna av enorma betongmurar. De befinner sig i mitten av en enorm labyrint som varje natt ändrar sig. På kvällen stängs portarna till labyrinten. Hinner man inte tillbaka innan dess blir man fast där och eftersom labyrinten nattetid befolkas av mystiska monster har ingen någonsin överlevt natten i labyrinten. Några utvalda få, the Runners, springer varje dag genom labyrinten för att hitta en väg ut. När Thomas kommer dit har de letat i tre år. Men nu börjar det hända saker. Konflikter mellan killarna trappas upp samtidigt som ledtrådar till vägen ut ur labyrinten och till vem som konstruerat den dyker upp.

Idén med labyrinten gör sig verkligt bra på film och hade kunnat vara ännu snyggare. Tillsammans med antydningar om Flugornas Herre-problematik mellan tonåringarna är det detta som gör det möjligt att sitta igenom den här filmen. Men det som kunde har varit en helt sevärd Flugornas Herre i labyrintisk science-fictionmiljö faller tragiskt på tveksamt skådespeleri, avsaknad av fantasi när det gäller monster, bad-guys och laboratoriemiljöer samt ett manus lika förutsägbart som filmjölk. Karaktärerna är nästan lika klyschiga som manuset. Vi återfinner Ledaren, Diplomaten, Bråkmakaren och den Bortkomne. Thomas är förstås Hjälten. Den riktiga stjärnan här är labyrinten och den får man tyvärr bara uppleva som bakgrund till action. De psykologiska möjligheterna och underliggande mystik slarvas bort totalt.

The Maze Runner blir tyvärr bara en dröm om vad den kunde ha varit, ett gravmonument över de idéer som fanns men som inte togs tillvara.

— — —

Tove Ekström