Tryck på symbolen – och se där – verkligheten!
Krönika lördag, mars 14th, 2015Allt kan avbildas.
Det är bara att lyfta mobilen, trycka på kamerasymbolen och på skärmen – voilà – verkligheten!
Överallt ser man dem, bakåtlutande människor som ser in mot handen.
Det är mobilfotograferna.
På tv finns sedan en tid en mångfald fotoprogram som vill lära ut fotandets magiska konst.
Först ville jag inte titta på dem, råden brukar vara så ensidiga och utbildarna så rabiata: ”Så här kan man inte göra” eller ”låt aldrig ”, och blablabla.
Särskilt som det ofta visar sig att det är när man GÖR allt det förbjudna, så är det då fotot faktiskt fungerar.
Sedan halkar jag i alla fall in på ett av programmen och upptäcker att det intressanta med dem bland annat är att de plockar in proffsen, de som ägnar sina liv åt att fotografera.
Senast i raden är ett engelskt program med en expert på landskapsfoto som försöker få nybörjarna att ta bra landskapsbilder. Det visar sig ske genom att de får gå omkring med en liten ruta och avgränsa vyerna i småbitar. Det handlar om gyllene snittet och att bestämma sig för utsnitt.
Fast ibland kan jag bli väldigt trött på de klassiska fotograferna. Det blir väl mycket näsor i motljus och Rembrandskt ljusdunkel över knäskålar, trumpna barn mot slitna plank och tragiska får på karga vidder.
Nåja, det var väl kanske mest den analoga tidens bilder, den med filmer som skulle framkallas och rätt sorts bad för att få fram effekter och en ljuskälla för att korrigera, finliret liksom.
Men mobilkamerorna då? Dessa små ljussvaga marodörer i verklighetens alla hörn.
Ibland tror jag att människor fotar, förutom för att minnas och alltid kunna titta på sina älsklingar, att de fotar också för att försöka se. Kanske för att förstå. När man ser sin bild är det egentligen sin egen uppfattning man avbildat, plus vad av omgivningen man tagit in, samt hur man tolkar den. Eller inte.
Det vanligaste är fortfarande att bilden inte stämmer med det man egentligen ville skildra.
Kanske handlar det om skillnaden mellan att se och att förstå det man ser.
Där känner jag en ilning av skräck när jag tänker på vårt oerhört visuellt ”nedskräpade” samhälle. Kanske kan faktiskt här mobilkamerorna bidra med större möjligheter för våra bildstressade hjärnor att genom egen praktik läsa, avkoda och värja oss i bildfloden från hundratals tv-kanaler, våldsamma spel och snärjande reklambilder.
—
Eva Lidén
