Konsert: Carmina Burana
Konserter, Recension tisdag, mars 17th, 2015Carmina Burana
Vindhemskören, Enköpings Kammarkör, Vokalensemblen Uppslaget, Uppsala Blåsarsinfonietta och Uppsala domkyrkas flickkör
Uppsala Konsert & Kongress
—
”Begråten med mig
Det oblidkeliga ödet
Som slår ned
Även den starke”
Den medeltida textens domedagsbud träffar åhörarna med något som närmast liknar ett musikaliskt dån från den 200 man starka uppsättningen på scenen. I Uppsala Konsert & Kongress är salongen fullsatt denna söndagskväll.
Inledningen till Carl Orffs mästerstycke från 1937 är bombastiskt, ödesmättat och mäktigt och när musiken och körerna brakar igång på scenen känns för ett ögonblick ett starkt drag genom rummet – som från medeltidens rituella besvärjelser – över människan öde och över oförmågan att stå emot naturens besinningslösa krafter.
Det är vackert och magiskt och de tre sammanslagna körerna Vindhemskören, Enköpings Kammarkör och Vokalensemblen Uppslaget tillsammans med Uppsala Blåsarsinfonietta och Uppsala domkyrkas flickkör gör ett starkt jobb med att föra fram det extatiska, för att inte säga närmast hedonistiska, i Orffs musikaliska tolkning av 1200-talstexterna.
De två sångarna i solistinsatserna är Karin Ingebäck och Olle Persson, ett par för mig tidigare okända namn. De imponerade stort och förhäxade publiken med röstomfång, klarhet och inlevelse.
Musiken, med kraftfulla insatser från slagverk och brass, bygger på upprepning och närmast extatisk stegring, vilket framfördes med den äran av Uppsala Blåsarsinfonietta. Carl Orff intresserade sig för avantgardet, bland annat beundrade han Claude Debussy och Arnold Schönberg, vilket också märks i hans verk.
Det blev en kväll av ovanliga upplevelser och starka intryck på Uppsala Konsert & Kongress. Dirigenten Peter Melin berättade att uppförandet av Carmina Burana alltid varit hans dröm. Tur för den entusiastiska publiken att han realiserade den! Det blev stående ovationer.
—
Eva Lidén
