DVD: The Double

Inlagd av Tove Ekström Film, Film & TV, Recension, Videohyllan torsdag, mars 26th, 2015

The Double
Drama/Thriller, Storbritannien, 201
Distributör: Studio S
Regi: Richard Ayoade
Manus: Richard Ayoade och Avi Korine efter en bok av Fjodor Dostojevskij
I rollerna: Jesse Eisenberg, Mia Wasikowska, m.fl.
Längd: 1 tim och 29 min
Betyg:

— — —

Simon James lever ett grått och tomt liv i en surrealistisk, tom och ganska skruvad omgivning. Han spenderar dagarna på ett obegripligt kontor med att göra tråkiga, meningslösa saker. Efter sju år på samma jobb är det fortfarande ingen som riktigt kan komma ihåg hans namn, han är tvingad att skriva in sig själv som besökare varje dag eftersom hans passerkort inte längre fungerar. Längre fram i historien hamnar Simon i ett meningsutbyte med en tjänsteman som hävdar att han inte existerar och aldrig har gjort det på grund av hans trasiga passerkort och det faktum att han inte går att hitta i ett dataregister. ”Men jag brukade ju existera! Jag existerar!” utbrister Simon. Men omgivningen är alltid totalt oförstående och världen är ett enda stort, obegripligt, byråkratiskt system. Vaktmästaren i sin tur beskriver Simon som följer: ”No offense but you’re a bit unnoticeable. A bit of a non-person.”

Det enda riktigt levande i Simons liv är Hannah, en kollega han länge beundrat på avstånd. Om kvällarna spionerar han på henne med en kikare men eftersom han är helt hopplös på allt socialt och har en usel självkänsla vågar han aldrig närma sig henne.

En dag anställs en ny man på kontoret. Han heter James Simon och är Simons exakta avbild. Till sättet är den nye dock hans totala motsats. Han är utåtriktad, social, aggressiv, flörtig och populär bland kollegor som snabbt lär sig hans namn men som alltmer verkar glömma bort Simons existens. Till en början är Simon och James vänner och kan tillgodogöra sig av den andres starkare sidor. Men när James tar Simons plats under en dejt med Hannah och kysser henne vänder allt. James tar över allt mer av Simons liv. ”Han har stulit mitt ansikte!” skriker Simon till sina kollegor men det går inte att förklara för någon i omgivningen vad som håller på att ske.

Jag har inte läst Dostojevskijs Dubbelgångaren som den här filmen är baserad på så jag vet inte om det är orättvist av mig att tillskriva den det bästa den här filmen har att erbjuda. Nämligen manuset. Det är verkligt vackra ord detta. Och ibland, levererade av James, obehagliga och snärtiga kommentarer i rasande tempo. Eisenberg spelar både Simon och James helt självklart och är som född för rollen/rollerna. Kanske är han till och med lite för bra och för passande. Han är filmen personifierad och smälter in i de kala, dystra miljöerna så friktionslöst att jag saknar den där friktionen efter ett tag. Om hans omgivning vore en person vore den han.

 

Jag vet inte om fotot, ljuset och scenografin gör eller stjälper den här filmen. Men det går inte att förneka att alltsammans är oerhört snyggt och rena rama orgien i stillebenliknande, surrealistiska scener, gula och bruna färgsättningar, skarpa ljuskontraster, japansk popmusik, långa tystnader, tomma ansikten, stolpiga repliker (Påminner om en Roy Andersson-film) etc. Jag känner dock att det blir tillkämpat och lite väl mycket tjafs. Varje bildruta kräver ens uppmärksamhet och tempot blir frenetiskt. All snygghet tar kraft från de verkligt intressanta teman som serveras i riktig mängd. Teman som identitet, galenskap, individens vanmakt gentemot ett omänskligt system, osv. The Double är hursomhelst en sevärd film även om jag hyser mina tvivel om det är film som är värd att se om.

— — —

Tove Ekström