Hem » Kulturdelen rekommenderar, Recension, Skivhyllan, Skivor » CD: Bizets Carmen med Leonard Bernstein

CD: Bizets Carmen med Leonard Bernstein

CarmenGeorges Bizet: Carmen (Pentatone/Naxos). 2 cd. Speltid: 79’25 + 80’35.

Marilyn Horne (Carmen), James McCracken (Don José), Adriana Maliponte (Micaëla), Tom Krause (Escamillo), Manhattan Chorus, Metropolitan Opera Orchestra and Children’s Chorus, Leonard Bernstein (dirigent)

Betyg: betyg-5

Premiären ägde rum den 3 mars 1875 på Opéra Comique i Paris. Det började bra, och efter första akten sprang tonsättarens vänner fram för att gratulera honom till succén. När föreställningen var slut samlades de för att trösta honom efter fiaskot. En recensent klagade senare över bristen på bra melodier. Så vad talar vi om för svårtillgängligt och märkligt verk?

Vi talar om – Carmen, Georges Bizets Carmen, den av alla älskade Carmen.

Carmen_-_illustration_by_Luc_for_Journal_Amusant_1875

Illustration till Carmen i Journal Amusant från 1911 (Bibliothèque nationale de France).

Jag vet inte hur många inspelningar det finns av operan. Men den här sticker ut. Den har blivit hyllad men också bespottad. När recensionssajten Classicstoday.com uppmärksammar den nu aktuella nyutgåvan gör man det under rubriken ”CD from Hell”. Själv älskar jag den – även om sångarnas talade franska kan dra åt det djävliga. Men snarare än sångarna är det dirigenten Leonard Bernstein som är den i sammanhanget kontroversielle. En del går i taket redan vid uvertyren. Jo, den spelas i ett tempo som troligen är det långsammaste som förevigats på skiva. Men när den första förvåningen lagt sig måste i alla fall jag konstatera att det fungerar alldeles utmärkt – så utmärkt att jag numera nästan finner andra versioner lite väl klämkäcka. Bernsteins allvarligare och mörkare inledning korresponderar även med den ödesdigra finalen, som han gör med ojämförlig tragisk dramatik när döds- och sorgestråkarna förtvivlat skär rakt genom tjurfäktningsjublet. Kan det göras mer gripande? Sångarlaget är också starkt med Marilyn Horne i spetsen som en stolt och sensuell Carmen som vet att locka och att bita ifrån. Hon är förförisk och farlig, stark och självständig.

Inspelningen gjordes 1972 för DG, men för denna remastrade version står Pentatone som gått tillbaka till de flerkanaliga originalbanden för bästa möjliga ljud. Det har blivit två cd med synnerligen generös speltid, och naturligtvis får vi hela librettot på franska och engelska. Denna Carmen intar hos mig en hedersplats tillsammans med Thomas Beechams klassiska och nervigt skönklingande inspelning från 1958 (EMI) med Victoria de los Angeles och Nicolai Gedda i huvudrollerna.

__________

Sten Wistrand ingår i Kulturdelens redaktion

Share

Lämna ett svar

Okonstmuseet

  • Veikko Aaltona – hötorgskonstens kung

    Äntligen! Långt efter att jag egentligen slutat samla på okonst […]

    Share
  • Merchandise

    Merchandise är ett engelskt ord som rätt och slätt betyder […]

    Share
  • Troféer och priser

    Troféer och priser har funnits länge. De är symboler för […]

    Share
  • Mat

    Alla livsmedel används inte till att äta. Det finns mat […]

    Share
  • Djurdelar

    Det förekommer djurdelar inom konsten. Det är inte bara Damien […]

    Share

Blå Kalender

Kulturbloggen

© 2024 Kulturdelen. All Rights Reserved. Logga in - Designed, developed and maintained by TypeTree