Hem » Krönika » Från Gustavssons bokhylla 1

Från Gustavssons bokhylla 1

Björn GFörst några nyanlända…

Mattias Hagbergs roman De användbara (Atlas) granskar 30-talets rashygieniska och fascistiska idéströmningar. Det handlar om en läkare som 1938 kommer till en jämtländsk anstalt för s.k. sinnesslöa för att utreda en dödlig smitta. Läkaren tror på social ingenjörskonst: ”Krig och medicin är som två sidor av samma sak. Det gäller att hålla rent.” Berättelsen drivs fram av hans dotter, som försöker förstå. En stram prosa, à la Ola Larsmo, men samtidigt lite överlastad, övertydlig.

En tysk mans historia (Norstedts) skrevs 1939 av den tyske journalisten Sebastian Haffners, men manuset hittades först 1999, efter hans död. Den självbiografiska texten ger en synnerligen målande bild av tyskt samhällsliv alltifrån 10-talets preussiska stabilitet fram till Weimarrepublikens kaos och den följande, spöklika förvandling som skedde sedan nazisterna kommit till makten.

Haffners målande, journalistiskt rappa text är ett måste för alla med minsta intresse av nutidshistoria. Författaren beskriver bl.a. hur det kosmopolitiska, mångkulturella Berlin med ens upphörde att existera – han säger sig inte kunna begripa hur alltsammans ”kunde sopas bort så fullständigt, så spårlöst på knappt tio år.” Ett ”normalt” samhälle bröts ner, förvandlades till en barbarisk diktatur.

Så några omläsningar. En bok som står sig är Johannes Edfelts dikter i Anders Cullheds urvalsvolym från 2004. Den rimmade versen förblev Edfelts form – som dock även bär spår av modernism och expressiv uttrycksvilja; man anar närheten till såväl Birger Sjöberg som Pär Lagerkvist. Diktjagets upplevelser av kärlek och närvaro gränsar till det epifaniska och kontrasterar mot en återkommande förgänglighetskänsla. Edfelts lyrik pendlar mellan existentiell hemlöshet och outgrundlig trygghetskänsla.

År 2004 utgavs för första gången Vilhelm Ekelunds samlade dikter; en tvåbandsvolym väl värd att återvända till. ”Jag har gett ut 40 böcker och har fått 40 läsare”, skojade Ekelund; en av den dåtida lyriska modernismens främsta namn i Sverige. I sitt sökande efter ett nytt språk stötte han bort många, men för eftervärlden har han blivit ofrånkomlig.

Ägnar slutligen några vårkvällar åt Goethes Persien-inspirerade diktsamling Väst-östlig divan (den första kompletta svenska översättningen kom 2004). Goethe hade redan som ung fascinerats av Orienten. Han  skissade 1772 t.o.m. på ett drama om profeten Muhammed. Originalutgåvan (”divan” är förresten ett arabiskt ord för diktsamling) försågs rentav med en arabisk underrubrik, som uttolkad lyder: ”Den östliga divanen av den västlige författaren”.


Björn Gustavsson

Share

Lämna ett svar

Okonstmuseet

  • Veikko Aaltona – hötorgskonstens kung

    Äntligen! Långt efter att jag egentligen slutat samla på okonst […]

    Share
  • Merchandise

    Merchandise är ett engelskt ord som rätt och slätt betyder […]

    Share
  • Troféer och priser

    Troféer och priser har funnits länge. De är symboler för […]

    Share
  • Mat

    Alla livsmedel används inte till att äta. Det finns mat […]

    Share
  • Djurdelar

    Det förekommer djurdelar inom konsten. Det är inte bara Damien […]

    Share

Blå Kalender

Kulturbloggen

© 2024 Kulturdelen. All Rights Reserved. Logga in - Designed, developed and maintained by TypeTree