Från Gustavssons bokhylla 2: Älska mig och skriv!

Inlagd av Kulturdelen Krönika tisdag, april 21st, 2015

Anton Tjechov, in i det sista tveksam huruvida han alls skulle gifta sig, vigdes år 1901 med skådespelerskan Olga Knipper, som han några år tidigare mött på den nygrundade Konstnärliga teatern, där hans pjäs Måsen repeterades.

Båda månade emellertid om sin frihet och även som gifta levde de långa perioder åtskilda: Tjechov i sitt hus på Jalta, där han vistades för sin hälsas skull, Olga i Moskva, där hon fortsatte sin skådespelarkarriär. Till stor del kommunicerade de genom intensivt brevskrivande.

Ulla Roseen, initierad kännare av rysk litteratur, översatte för tiotalet år sedan ett frikostigt urval ur denna spännande korrespondens och sammanställde en volym (försedd med ett rikt notsystem och unika illustrationer) som sammantaget ger en fantastiskt levande bild av inte minst Anton Tjechov. Boken heter Älska mig och skriv! – och den håller i högsta grad för omläsning.

Makarna framstår faktiskt båda som ambivalenta till giftermålet. De är visserligen ömhetstörstande och i uppenbart behov av närhet och bekräftelse, men samtidigt röjer de misstro mot en alltför nära relation: båda månar om sin integritet. ”Vi är ett föredömligt äkta par i det att vi inte hindrar varandra från att arbeta”, konstaterar Tjechov belåtet nere i Jalta.

Både han och Olga växlar mellan en raljant, distanserad ton och en mera naken, desperat ton, som vittnar om ett omättligt kärleksbehov (Tjechov 1904: ”Du ska veta att utan dina brev kan jag inte leva.”) Dröjer den ene med sitt svarsbrev några dagar för länge, tror sig den andre genast vara övergiven och glömd.

Våren 1904, strax innan makens död, undrar hon: ”Käraste Anton, vad är livet? Det känns så fruktansvärt sorgligt och tungt.” Maken svarar avvärjande: ”Det är detsamma som att fråga: vad är en morot? En morot är en morot, och det är allt man vet om det.”

Gång på gång försöker Olga ingjuta mod i sin desillusionerade make. ”Du måste jaga bort alla meningslösa tankar”, manar hon. ”Älska mig och skriv!”

Tjechov själv pendlar mellan ett smått apatiskt tillstånd och en febrig skrivlust. Han tittar ut på de gulnade träden. Stackars träd, kommenterar han, ”nu har de gulnat – precis som människor som inte får en droppe lycka i sina liv”.

Giftermålet med Olga Knipper förlöste kluvna känslor hos Anton Tjechov; han tycks känna både fasa och fascination inför den unga, vackra skådespelerskan.

Korrespondensen förmedlar ytterst levande porträtt av de båda – samtidigt som breven manar fram en hel epok. Här kommer Gorkij på besök; ångbåten i Sebastopol tjuter; Olga skriver vid ”otroligt lyxigt elektriskt ljus”… En försvunnen värld skymtar åter.

—
Björn Gustavsson