Från Gustavssons bokhylla 4: Vikten av att läsa
Krönika torsdag, april 23rd, 2015
När Merete Mazzarella år 1999 utgav sin bok om läsandets konst, Där man aldrig är ensam, citerade hon, ser jag när jag nu åter bläddrar i detta verk, filosofen Martha Nussbaum: ”Läsning av skönlitteratur skärper känslans och tankens inlevelse.”
Mazzarella lyfte också, med rätta, fram Olof Lagercrantz lågmälda, fina lilla volym Om konsten att läsa och skriva.
År 2005 utkom på svenska en likartad, kanske lite mer litteraturvetenskapligt färgad bok: Albert Manguels internationellt hyllade A history of reading. Där tar denne kritiker och författare oss med på en resa genom läsandets historia och visar hur just läsekonsten i mångt och mycket är nyckeln till vår förståelse för världen.
I ett senare radiotal sa Manguel: ”I alla litterata samhällen är det något av en initiation att lära sig läsa, en ritualiserad övergång från ett tillstånd av beroende och rudimentär kommunikation. Barn som lär sig läsa släpps in i det gemensamma minnet genom böckerna och bekantar sig därmed med ett gemensamt förflutet, som de i högre eller lägre grad förnyar varje gång de läser.”
Det där borde faktiskt svenska skolpolitiker ta fasta på. Bland grundskoleelever tycks ju ha läsförståelsen ha försämrats påtagligt under senare år.
Fina ord i ämnet också från Per Wästberg, vars tal vid Svenska akademins senaste möte nyligen citerades av Svenska Dagbladet: ”Läsaren, lyssnaren vidgar texten, spårar resonanser, blir en medarbetare och sammansvuren genom att förvandla fakta till metaforer, prosa till poesi. Släktskap uppstår och förs vidare i nya former.” Och vidare: ”Kanske är litteraturens kraft stark som kärlekens. Den får oss att se den älskade på nytt i hennes glans, den lär oss att öva känslor och aldrig gå döda genom en dag utan skynda oss att leva.”
Eller med Virginia Woolfs fantastiska ord: ”Läsandet av böcker tycks verkställa ett slags starroperation på sinnena.”
I Där man aldrig är ensam skriver Merete Mazzarella: ”Konstens uppgift är att genom att komplicera varseblivningsprocessen få människan att verkligen se allt med icke-automatiserad blick, se uppenbarat klart i stället för trött igenkännande.” Det är en utsaga som ligger väldigt nära vad Marcel Proust skrev: skrivandet och läsandet som ett äventyr där vardagen, det allra mest närliggande, kunde vara, eller bli, så oerhört fantastiskt: det gällde bara att bryta vaneseendet.
Låt mig avsluta med ett citat av den fine finske poeten Bo Carpelan: ”Diktens mening: att upphäva tyngdlagen. Att lyfta några centimeter över trasmattan.”
Så chosefritt kan saken också uttryckas.
—
Björn Gustavsson
