Från Gustavssons bokhylla 7: Fejder

Inlagd av Kulturdelen Krönika måndag, maj 18th, 2015

Världen är full av fejder – så naturligtvis även litterära sådana. En av de hårdaste i Sverige är Strindbergsfejden, som rasade från 1910 till författarens död 1912.

Det började med att Strindberg i artikeln Faraondyrkan riktat kritik mot Karl XII; han skrev att denne varit ”härsklysten till sjuklighet, kamplysten till galenskap”. John Landquist och många andra försvarade Strindberg, medan motståndaren Heidenstam fick stöd av (sedermera Hitlersympatisören) Fredrik Böök.

Skyttegravskriget mellan Strindbergs- och Heidenstam-falangerna intensifierades. Högerpartistiske Rudolf Kjellén ansåg att Strindberg med sin nedsättande syn på kungen begick en synd ”mot sitt eget folks själ”. Debatten inbegrep efter hand 300 personer och fördes i ett 80-tal tidningar…

En senare fejd följde i kölvattnet av Agnes von Krusenstjernas romanserie Fröknarna von Pahlen. Inslagen av erotik fick många att gå i taket. Biblioteksbladet skrev 1934 i sin recension: ”En sjuk roman med delvis glänsande partier, men i sitt nuvarande skick oläsbar för en större allmänhet.”

Bonniers, som gett ut de första delarna, refuserade den senare delen av sviten, eftersom den ansågs allt för vågad (påtryckningar, säkert!) – och till slut utkom den på radikala Spektrum – och där arbetade bl.a. Karin Boye. Hon jämförde moralpaniken med nazisternas censur av oönskad litteratur. Andra som stödde Krusenstjerna var bl.a. Johannes Edfelt och Eyvind Johnson.

Den senare tillhörde de svenska intellektuella som tidigast tagit strid mot den framväxande högerextremismen i Europa. År 1935 hade han tillsammans med bl.a. Karin Boye försökt bilda ett slags motståndsgrupp; samma år blev han dessutom medlem i den antifascistiska föreningen ”Kulturfront”.

Samtidigt var Eyvind Johnson invecklad i en bitter strid med Sven Stolpe – som ges ett nidporträtt i Johnsons roman Krilons resa (1942). Där gör Stolpe entré som den självbelåtne författaren Tollius. I boken I smältdegeln (1941) ger Stolpe igen: Eyvind Johnsons försvar av den västliga demokratin beskrivs där som ”hyckleri”.

Sven Stolpe hade på 30-talet enrollerat sig i oxfordgrupprörelsen och framträtt som talesman för MRA, ”Moralisk upprustning”. Stolpe polemiserade mot primitivismens och materialismens ideal och efterlyste ”andlighet” (ännu 1989 inledde han en essäsamling med att ondgöra sig över samtidens ”moraliska kaos”).

Litteratur med erotiskt innehåll har alltid varit kontroversiell och mer eller mindre sopats undan i det offentliga rummet. Inte förrän på 1960-talet kunde Henry Millers romaner utges i Sverige. Nu, 2015, är situationen en helt annan. E L James erotiska trilogi Fifty shades har översatts till 52 språk och sålts i 90 miljoner ex.! I Sverige har den saluförts bredvid varuhusens chokladmontrar. Den har också kommit som biofilm.

Anne Desclos Romanen om O (1954), med sadomasochistiska motiv, förde länge en underjordisk tillvaro. Lars von Trier gjorde en filmversion 1979. Förra året återkom von Trier med Nymphomaniac. I dag är porrfilmsaktiga motiv vardagsmat i såväl litteratur som bio. Horisonten är en annan: anything goes.

—
Björn Gustavsson