CD: Sjöjungfrun av Alexander Zemlinsky

Inlagd av Sten Wistrand Recension, Skivhyllan, Skivor onsdag, maj 20th, 2015

Alexander Zemlinsky: Die Seejungfrau; Sinfonietta (Ondine/Naxos). Speltid: 69’25.
Helsinki Philharmonic Orchestra, John Storgårds (dirigent)

Betyg:

–

Sjöjungfrun blev under det slutande 1800-talets symbolism ett populärt motiv där kvinnan kom att framstå som ett vackert och förföriskt monster som lockade mannen i fördärvet. Såväl bokstavligt som bildligt tänktes hon dra ner honom i det formlösa havets avgrund. Alexander Zemlinsky (1871–1942) beskrev sitt verk Die Seejungfrau som ”en fantasi för stor orkester efter en saga av Andersen” och avsåg naturligtvis ”Den lilla sjöjungfrun”. Men riktigt barntillåten är nog inte musiken; det finns en trånande erotisk underton i Zemlinskys stora och senromantiska orkesterpalett. Det blir inte musiken sämre av, och dirigenten John Storgårds hade för min del gärna fått vältra sig mer i sekelskiftets dekadens än han gör.

Verket har en lite brokig historia. Tonsättaren skar tidigt bort delar av den ursprungliga musiken och drog sedan tillbaka hela stycket efter urpremiären 1905. Här framförs det i en ”restaurerad” version där man i möjligaste mån försökt återskapa den första versionen. Skivans andra verk är av senare och helt annat slag. Zemlinsky skrev sin Sinfonietta 1934 och tonspråket här är sakligt som hos Hindemith. Om man i Die Seejungfrau försökte gå tillbaka till ursprungsversionen har man här gjort tvärtom och framför av någon anledning verket i en sentida version för kammarorkester signerad en herre vid namn Roland Freisitzer.

__________

Sten Wistrand ingår i Kulturdelens redaktion.