Från Gustavssons bokhylla 10: Dag Solstad
Krönika onsdag, juni 3rd, 2015
Dag Solstad har jag länge betraktat som en av den nordiska samtidslitteraturens mest intressanta författare. Hans romaner är spännande inte minst eftersom de kombinerar aktuella samtidsfrågor och djärva formexperiment. Expressen-kritikern Nils Schwartz träffade rätt när han karakteriserade Solstad som ”en norsk hybrid mellan Karl Marx och Marcel Proust”.
Dag Solstads romaner utspelas ofta i utpräglade vardagsmiljöer, men den realistiska ramen är förrädisk: den skenbart enkla prosan släpar med sig undertexter som rymmer politiska och existentiella spörsmål.
Flera av Solstads senare romaner, Ellevte roman, bok atten, Genanse og verdighet och Professor Andersens natt, har beskrivit de intellektuellas situation i samtiden, men också den klassiska bildningens kris.
I Genans och värdighet möter, som så ofta hos Solstad, ett både existentiellt och samhällskritiskt anlagt verk. Berättelsen handlar om den drygt femtioårige gymnasieläraren Elias Rukla, vars engagerade, under lektionerna allt mer intrikata utläggningar av Ibsens dramer möts av demonstrativt ointresse och gäspningar… Romanen beskriver ett samhälle där det offentliga samtalet tystnat och där de intellektuella inte längre är ett kulturbärande skikt. Demokratiseringen har inneburit en fragmentisering: var och en bestämmer själv vad som är viktigt…
Romanen T. Singer handlar om en man som längtar efter ”svenssonliv”. Han vill bli så VANLIG som möjligt. I grunden handlar det om att döva en stark existentiell ångest. Han utbildar sig till bibliotekarie och flyttar till Notodden… Efterhand närmar sig T. Singer och författaren en och samma fråga, nämligen den om livets mening.
Armand V är ett av Solstads romantekniskt sett mest avancerade verk. Berättaren deklarerar att den föreliggande boken är att betrakta som ”förvrängda fotnoter till en oskriven roman”. Här möter en roman som dekonstruerar sig själv…
Solstad kan påminna om Milan Kundera. Båda förevisar sina gestalter som på en marionetteater, och båda diskuterar moral och samtid. Båda kan vara ironiskt lekfulla – samtidigt som det hos bägge finns ett stort mått av allvar.
Romangestalten Armand, en framgångsrik diplomat, blir en del av makten. Men till vilket pris? När det gäller Solstads diplomat mynnar romanen ut i bilden av en man som vunnit hela världen men förlorat sin själ. Han har blivit vår tids ”mannen utan egenskaper”. Han har, kunde man säga, blivit en fotnot till sig själv…
Armand V kontrasterar två ungdomsvänner: den ene blir en ibsensk sanningssägare och den andre en peer gyntsk framgångsman som hela tiden ”går udenom”.
—
Björn Gustavsson
