Nu börjar Wolf Hall

Inlagd av Kulturdelen Krönika torsdag, juni 18th, 2015

I midsommarhelgen, nu på söndag närmare bestämt, börjar Wolf Hall, TV-serien om Thomas Cromwell –advokat och rådgivare till Henrik VIII – som bygger på boken med samma namn och dess efterföljare För in de döda av den brittiska författaren och Bookerpristagaren Hilary Mantel.

Camilla Johansson ger en introduktion.

Tudor-nörd som jag är var jag naturligtvis tvungen att tjuvkika, och upptäckte till min glädje att om man jämför med serien The Tudors ”… så har de absolut ingenting gemensamt. Medan The Tudors slet hårt för att måla upp bilden av Henrik VIII som en av den tidiga renässansens rockstjärnor (och det är egentligen inte helt fel. Serien bara gjorde det på ett ointelligent sätt) så har denna berättelse ett stadigare grepp om historien, även om det naturligtvis finns utrymme för ”författarens diskretion”, eller hur säger man?

Men när jag såg det första avsnittet så kände jag att om jag inte var den Tudor-nörd jag är och hade pressat i mig den litteratur jag kunnat hitta i flera år, då skulle jag utan tvekan undra vilka dessa i flera fall bistra gubbar är; de är ju inte direkt centralfigurer i vår egen historia.

Så här kommer en – nästan – kort presentation av De Tre Thomas; två advokater och en kardinal, plus lite bonus, som Katarina av Aragonien, Henriks stora problem och en kommentar om Annes dialekt.

Advokaten Thomas Cromwell var som mycket riktigt framgår av seriens början son till en smed i Putney

Hill alldeles i utkanten av Putney Heath – idag en del av London men på 1400- och 1500-talet ett i det närmaste laglöst område som härbärgerade stråtrövare och gärna undveks av alla som inte hade en absolut anledning att bege sig dit.

Thomas Cromwell hamnade som väldigt ung på det europeiska fastlandet där han levde bland brittiska köpmän, lärde sig språk och enligt uppgift under en period kan ha varit kontrakterad som legosoldat i den franska armén. Han hamnade sedermera i Vatikanen där han ska ha verkat som agent för ärkebiskopen i York. Cromwell var utrustad med ett briljant intellekt, och även om det inte märks så mycket i det första avsnittet så var han advokat, två faktorer som hjälper honom att överskrida den avundsjuka och förakt han möttes av vid Henrik VIII:s hov. Han började sitt avancemang mot en position i Henrik VIII:s tjänst via en anställning hos Thomas Wolsey där han genom redan nämnda briljans blev en betrodd och uppskattad medarbetare.

Traditionellt sett har Thomas Cromwell setts som en ganska kallhamrad administratör och karriärist som  endast väckt lite sympati, men väl också intresse bland de som studerat honom. Det är en bild som Hilary Mantel valt att skildra annorlunda, då hennes Cromwell är en sorgsen och lite tillbakadragen man. Han var gift och hade barn, och jag ska naturligtvis inte sabotera din upplevelse av serien, men ja. Det som skildras i serien hände. Dock inte samma dag. Du kommer att förstå vad jag menar när du ser avsnittet.

Han var avgörande för förändringen av den engelska kyrkan så som skedde under Henrik VIII:s regeringsperiod och möjligen, till skillnad från kungen själv, protestant.

Den rödklädde mannen med det vita håret är Thomas Wolsey, ärkebiskop av York och kansler som

började sin tjänst hos ätten Tudor redan under sent 1400-tal, och kom precis som Cromwell från ett enkelt ursprung. Efter att ha funnits i utkanten av den förste Tudor-monarken, Henrik VII:s hov – han hade gjort det enklare för män av lägre börd att nå högre positioner i maktens korridorer genom att i viss utsträckning strypa adelns makt – trädde han 1509 in i Henrik VIII:s tjänst.

Efter att ha börjat som administratör av de allmosor monarken delade ut, så kom han att kontinuerligt stiga i graderna, och blev med tiden i det närmaste en parhäst till kungen. Han kom att bli den som gav kungen vad han ville ha. Han skapade ett kombinerat försvars- och icke-aggressionsfördrag mellan den tidens axelmakter i Europa i from av Treaty of London, administrerade en fantastisk träff mellan den engelske och den franske kungen utanför Calais 1520. Det var ett drygt två veckor långt möte som genom sitt överdåd kommit att kallas Fältet av Guldtyg (Field of Cloth of Gold).

Thomas Wolsey styrde också upp det engelska skatteindrivningen, så att den stod i paritet med hur mycket man faktiskt dragit in i sin verksamhet eller försörjning. Istället för någon slags 1500-tals variant av platt skatt så infördes alltså en typ av progressiv skatt. På det hela taget införde Wolsey och efter honom Cromwell den moderna typen av administration.

När vi kommer in i serien står vi inför Thomas Wolseys handlösa fall från makten och kungens gunst, något som framkallats av Wolseys oförmåga att få Henrik VIII:s 20-åriga äktenskap med Katarina av Aragonien ogiltigförklarat.

Katarina av Aragonien var först gift med Henrik VIII:s äldre bror Arthur, som egentligen var tänkt som kung. Han dog dock vid 15 års ålder i vad som kommit att kallas den engelska svetten (the sweating sickness) vilken skördade tusentals liv. Katarina var gravid sex gånger, och det närmaste till att bli mamma åt en kronprins kom hon 1511. Han dog dock efter drygt 50 dagar, och äktenskapet resulterade bara i ett enda överlevande barn, Maria, som kom att bli Maria I under en kort period på 1550-talet.

Under det senare 1520-talet hade Henrik övertygat sig om att han förbrutit sig mot Guds lag genom att gifta sig med sin brors änka, något som kanske kan låta befängt idag, men som var en helt legitim möjlighet på den tid serien rör sig. Lösningen var att få äktenskapet upplöst. Thomas Wolsey förhandlade med påvliga sändebud, skickade ut Cromwell ut i Europa för att höra med de lärde på Europas universitet huruvida det skulle gå att åstadkomma vad Henrik önskade; att bli fri att göra som han ville, gifta sig med en kvinna som kunde föda honom en son och tronarvinge. Saker och ting gick inte riktigt i den riktningen, och Thomas Wolseys oförmåga att flytta berg (påven och Katarina av Aragoniens systerson, den spanske kejsaren) blev slutet på hans lysande karriär.

Henriks stora problem (The Great Matter) var den teologiska och juridiska process som pågick från 1528 till 1533 i syfte att lösa det tidigare nämnda äktenskapliga problemet. I slutänden ledde det inte bara till upplösningen av ett äktenskap, utan även till en brytning med Rom, etableringen av den anglikanska kyrkan och Henrik VIII som dess överhuvud. Man ska dock inte göra misstaget att tro att detta var en fullskalig reformation; Henrik VIII hade fått nog av påven, inte av den katolska tron

Thomas More, han går mest omkring och är grinig i serien. Men Thomas More, advokat, filosof och författare, var ytterligare ett av de briljanta intellekten kring Henry VIII, och om du inte är riktigt säker men ändå tänker Utopia; visst är det han.

Henrik VIII var mycket långt från att vara något dumhuvud, tvärtom studerade han astronomi, arkitektur och språk, och med Thomas More kunde han diskutera allt detta, vilket de ibland gjorde nätterna igenom. More var Henriks kansler mellan Wolsey och Cromwell, men Mores problem var både att han var djupt troende och hade hög moral. Han vägrade stötta skilsmässan mellan Henrik och Katarina, och inte minst vägrade han erkänna Henrik som den engelska kyrkans överhuvud. Jag har inte sett det avsnittet än, men jag misstänker att vi får veta hur dessa ställningstaganden togs emot av Henrik. Kanske vågar jag ändå säga ”Inte väl”?

Som bonus: undrar du varför Anne Boleyn insisterar på att bryta på en rätt överdriven franska mellan varven, vilken inkluderar att hon kallar Cromwell för Creme-ville? Hon tillbringade en betydande del av sin uppväxt vid det franska hovet i Paris, och sågs allmänt som väldigt kontinental och förfinad när hon återvände till England. Och det i sig antyder ju att hon aldrig någonsin sa ”Creme-ville”.

—

Camilla Johansson