Hem » Recension, Skivor, Skönlitteratur, Uncategorized » CD: Souvenance med Anouar Brahem

CD: Souvenance med Anouar Brahem

BrahemAnouar Brahem: Souvenance: Music for oud, quartet and string orchestra (ECM/Naxos). 2 cd. Speltid: 51’50 + 37’17.

Anouar Brahem (oud), François Couturier (piano), Klaus Gesing (basklarinett), Björn Meyer (bas), Orchestra della Svizzera Italiana, Pietro Mianiti (dirigent)

Betyg:

betyg-4

Souvenance (minnen, hågkomster) är Anouar Brahems första album sedan The Astounding Eyes of Rita från 2009. Så här förklarar han dröjsmålet: ”Extraordinära händelser skakade plötsligt det dagliga livet för miljontals människor. Vi drevs mot det okända i en känsla av oerhörd fruktan, glädje och hopp. Det som hände låg bortom vår föreställningsförmåga. Det dröjde länge innan jag förmådde skriva denna musik.” Det är uppenbart att Brahem tänker på den arabiska våren, som tog sin början i hans hemland Tunisien. Men samtidigt som han säger sig ha blivit djupt påverkad av händelserna poängterar han att det inte finns något direkt samband mellan dessa och hans musik.

Anouar Brahem (foto: Przemek Wozny).

Anouar Brahem (foto: Przemek Wozny).

Brahems instrument är den arabiska lutan, oud, men han brukar samarbeta med musiker från andra traditioner som den franske pianisten François Couturier och jazzsaxofonister som Jan Garbarek och John Surman. På den förra cd:n medverkade bland annat den tyske basklarinettisten Klaus Gesing och den norske basisten Björn Meyer, och de återkommer här tillsammans med gamle kumpanen Couturier. Därtill kommer en stråkensemble, vilket gör Souvenance till Brahems största projekt hittills och det kanske mest komponerade, även om stråkarna i första hand fungerar som klangbotten och stämningsskapare.

Brahems musik kännetecknas alltid av en stark atmosfär. Den är ofta lågmäld och nästan meditativ, men det hindrar inte att här finns en stark känsloladdning med ibland smått hypnotisk verkan. Det gäller även detta dubbelalbum, där Brahem också som vanligt visar vilket oerhört rikt och uttrycksfullt instrument den arabiska lutan är. Men precis som på The Astounding Eyes of Rita kan jag något sakna inslag som bryter av. I “Deliverance” får Gesing visserligen leverera ett intensivt “klezmersolo” på klarinetten, men jag hade gärna hört lite mer av den varan. Men det är ändå en mindre anmärkning, och samspelet mellan oud och Meyers elbas kan bli mycket suggestivt som på ”On the road”.

Det är lätt att fångas av den inåtvända och samtidigt vibrerande intensiteten i Brahems musik. Här finns ett starkt och vackert vemod och, som i “Tunis at dawn”, en sorgsen melankoli som i mina öron låter mycket fransk men som kanske är lika mycket tunisisk – eller universell. Det här är ett album som behöver sjunka in i lyssnaren för att ge full utdelning. Men tar man sig tid blir man också belönad.

__________

Sten Wistrand ingår i Kulturdelens redaktion

 

Share

Lämna ett svar

Okonstmuseet

  • Veikko Aaltona – hötorgskonstens kung

    Äntligen! Långt efter att jag egentligen slutat samla på okonst […]

    Share
  • Merchandise

    Merchandise är ett engelskt ord som rätt och slätt betyder […]

    Share
  • Troféer och priser

    Troféer och priser har funnits länge. De är symboler för […]

    Share
  • Mat

    Alla livsmedel används inte till att äta. Det finns mat […]

    Share
  • Djurdelar

    Det förekommer djurdelar inom konsten. Det är inte bara Damien […]

    Share

Blå Kalender

  • En viss oro

    En viss oro förmärks   Huvudsaken läggs åt sidan Sånt […]

    Share
  • Att lyckas

    Att lyckas Jämföras   Bra och dåligt   Mittemellan Är […]

    Share
  • Lådan

    Jag är född i en trädstam   Av brädorna snickrar […]

    Share

Kulturbloggen

© 2020 Kulturdelen. All Rights Reserved. Logga in - Designed, developed and maintained by TypeTree