Hem » Kulturdelen rekommenderar, Recension, Scen » Teater: Stadramålarna

Teater: Stadramålarna

Stadra Teater
Stadramålarna
8 juli- 16 augusti 2015
betyg-4

 

STADRAMÅLARNA-Stadra-Teater-2015Stadra Teater har gjort det igen – ja, funnit den där underbara varma och fantasifulla tonen och den perfekta mixen av de resurser som gives just här.

I Stadramålarna är det tonen, språket, relationerna och musiken som ger en teaterupplevelse när den är som bäst, tycker jag. Andra stycken må vara mer dramatiskt realistiska eller mer experimenterande, men här är det KONSTEN i sig som hyllas. Särskilt denna gång, när det är just bildkonsten som är temat.

Johan Bernander, återkommande skapare och regissör i Stadra, har skrivit en historia om Skagenmålare på svenska. De samlas här vid Greckens södra strand, alltså just där vi är. Det är den idealistiske och ganska naive, men godhjärtade Samuel Muhrén  – spelad av Magnus Wetterholm – som fått idén och med hjälp av sin bistra mors pengar blir det verklighet. Stället formligen invaderas av två konstnärspar och deras många barn samt solitären Rigmor Wirström i Gunilla Orvelius spännande tappning.

Det är ett digert persongalleri och de gör en drömlik entré, stilla glidande runt varandra i en 8:a i inledningen. Bernander har från början velat åstadkomma vad han beskriver som ”Den poetiska realismen”, ett sceniskt tilltal med drömmande och inte minst poetiska förtecken. Han har verkligen lyckats med det. Jag njuter av nästan varje minut. Av det fina skådespeleriet, av det innerliga samspelet och det varma uttrycket.

Men där finns hetta och drivande lust också. Den ”förbjudna kärleken” mellan Gunilla Orvelius och Ellen Hennig tillhör de allra starkaste scenerna i pjäsen.index

En stor del av stämningen skapas av kompositören och musikern Anders Ortman, som jag tycker denna gång överträffar sig själv! (Kan vi inte få se honom spela en nästa gång också?)

Scenografin av Märta Fallenius skapar med enkla medel en förhöjd, konstfull känsla. Vita trästolar på alla ledder och uppåt väggarna. En vit, vattenfylld båt med ljus i botten skapar både ljudligt och visuellt en känsla av vatten. Stadraladans träpelare har blivit björkar.

Det poetiska intrycket skapas förstås mycket av den mångfald av citat som förgyller föreställningen. Här finns framför allt en rad finlandssvenska poeter som Elmer Diktonius, Gunnar Björling och Edith Södergran. Den sistnämndes Vierge Modern med raden ”Jag är ett neutrum” gör Gunilla Orvelius blixtrande och obönhörligt så att Gudrun Schyman nästan kan slänga sig i väggen. Det är ändå 1928 detta utspelas!

Med de längre citaten finns ibland nackdelen att de i sin styrka lever ett eget liv i föreställningen och får det hela att stanna upp. Men fint går det, när Magnus Wetterholm med sin dramatiska frasering sjunger Erik Axel Karlfeldts ”Dina ögon äro eldar…” fast till nyskriven musik. Texten går in som ett spjut.

Svenska akademien måste gnugga sina händer av förtjusning över hur Stadra återigen återerövrar den svenska litterära skatten. Så är de också en av 24(!) sponsorer som ser till att sommarscenen får leva, i år för artonde säsongen.

Hela första akten är tät och välkomponerad, som den skönaste oljemålning. När det blir som vackrast, dyker orosmolnen upp. Relationerna knakar och känslorna svallar. Jag tycker särskilt om att
rollen som konstnär faktiskt kläs av mycket brutalt. För är det egentligen inte det mest egoistiska och världsfrånvända yrket ibland?

Andra akten domineras av den avskedsfest som Samuel Muhrén tvingas ordna när modern, bastant spelad av Eva Haldert, tröttnat på att bara öppna börsen. Fantasin och lekfullheten får här nya uttrycksformer, men kanske hade jag önskat att de ibland lite lätt skissade karaktärerna hade fått djupna ännu mer här.

”Vad gör vi med det ——— den korta stunden, vårt korta liv”. Så sjunger ensemblen stilla i slutscenen. Så sjunger de sig in i de bättre delarna av våra sammansatta själar. De som återigen får sådan näring av ett besök vid Greckens södra strand.

Martin Dyfverman tillhör Kulturdelens redaktion

Share

Lämna ett svar

Okonstmuseet

  • Veikko Aaltona – hötorgskonstens kung

    Äntligen! Långt efter att jag egentligen slutat samla på okonst […]

    Share
  • Merchandise

    Merchandise är ett engelskt ord som rätt och slätt betyder […]

    Share
  • Troféer och priser

    Troféer och priser har funnits länge. De är symboler för […]

    Share
  • Mat

    Alla livsmedel används inte till att äta. Det finns mat […]

    Share
  • Djurdelar

    Det förekommer djurdelar inom konsten. Det är inte bara Damien […]

    Share

Blå Kalender

Kulturbloggen

© 2024 Kulturdelen. All Rights Reserved. Logga in - Designed, developed and maintained by TypeTree