CD: Violinkonsert av Henze
Recension, Skivhyllan, Skivor måndag, augusti 3rd, 2015
Hans Werner Henze: Violin Concerto No. 2 for solo violin, tape, bass baritone and 33 instruments*; Il Vitalino raddoppiato for solo violin and chamber orchestra° (Naxos). Speltid: 68’15.
Peter Sheppard Skærved (violin), Omar Erahim (baryton)*, Parnassus Ensemble London*, Hans Werner Henze (dirigent)*, Longbow°, Peter Sheppard Skærved (dirigent)°
Betyg:
För ett antal år sedan gav Naxos ut Hans Werner Henzes 1:a och 3:e violinkonsert, två verk med rötter hos Hindemith och Alban Berg och med en sträv, sträng och mörk skönhet. Nu kompletterar man med den 2:a violinkonserten och ett verk för violin och kammarorkester betitlat Il Vitalino raddoppiato.
Det senare, från 1977, låter som en parafras på italiensk barockmusik och är det också. Åtminstone delvis, då Henze här går i dialog med Tomasi Vitali (1663–1745). Men det är en barock som passerat genom romantikens och vår egen tids uttryck. Ändå blir det inte postmodernt i låt oss säga Schnittkes anda. Vackert och melodiöst är det men i mitt tycke för utdraget för riktigt kunna hålla intresset vid liv, desto mer som jag ställer mig tveksam till själva konceptet.
Däremot kan man få Schnittke i tankarna när man hör den sex år äldre violinkonserten. Det är ett mångfacetterat verk som drar åt alla möjliga håll med referenser till såväl engelsk renässansmusik som jazz. Förutom solisten hör vi 33 andra instrumentalister, ett tonband och en basbaryton som omväxlande sjunger och talsjunger. Vid konsertframförande ska violinisten dessutom vara klädd som baron Münchhausen. Det här låter kanske lite galet, och det är det väl också på sitt sätt. Men i så fall är det metod i galenskapen och resultatet är riktigt spännande.
Violinisten Peter Sheppard Skærved, som även skrivit den personliga skivkommentaren, hade nära kontakt med Henze, och violinkonserten är en upptagning från Barbican centre 1996 med Henze själv som dirigent.
__________
Sten Wistrand ingår i Kulturdelens redaktion
