CD: Magnificat och Kadisz av Penderecki

Inlagd av Sten Wistrand Kulturdelen rekommenderar, Skivhyllan, Skivor onsdag, augusti 5th, 2015

Krzysztof Penderecki: Magnificat*; Kadisz° (Naxos). Speltid: 65’12.

Wojek Gierlach (bas)*, Olga Pasichnyk (sopran)°, Alberto Mizrahi (tenor)°, Daniel Olbrychski (recitation)°, Male vocal ensemble*, Warsaw Boys’ Choir*, Warsaw Philharmonic Choir*, Warsaw Philharmonic Male Choir°, Warsaw Philharmonic Orchestra, Antoni Wit (dirigent)

Betyg:

 

Naxos fortsätter sin stora satsning på Krzysztof Pendereckis musik, och det gör man rätt i. Jag vet inte hur många skivor man nu spelat in, men det är åtskilliga: samtliga symfonier, en rad konserter och andra orkesterverk och så naturligtvis de stora liturgiska verken som Lukaspassionen, Utrenja och Ett polskt rekviem. Nu är det dags för hans Magnificat som fullbordades 1974 till 1200-årsjubileet av katedralen i Salzburg och Kadisz (den polska stavningen av Kaddish) som skrevs 2009 till ett långt dystrare tillfälle, nämligen 65-årsdagen av likvideringen av ghettot i Łódź. Båda verken kräver ett rejält uppbåd av medverkande: solister och körer av olika slag och stor symfoniorkester. Som vanligt är det Antoni Wit som leder styrkorna.

Magnificat tillkom vid en tid när Penderecki tyckte sig ha nått vägs ände på sin avantgardistiska stråt och funderade på en musikalisk omorientering. Den skulle leda honom in i ett neoromantiskt tonspråk, men här står han och väger – och resultatet är mycket spännande, stilmässigt varierat men inte splittrat. Penderecki utforskar kör- och orkesterklanger och skapar anslående effekter utan att bli effektsökande.

Kadisz är ett kortare, mer skönklingande och gripande verk vars fyra satser är sinsemellan mycket olika men likväl bildar en väl sammanhållen helhet. Någon kommer kanske att finna Daniel Olbrychskis våldsamt expressiva recitation av Jeremia klagosånger väl dramatisk; själv finner jag den oerhört laddad. Dessutom bildar den en effektfull kontrast till den föregående satsens vackra sopransång där texterna är skrivna i ghettot av en 18-åring flicka. Verket avslutas med ett avsnitt ur den judiska Kaddish-bönen och musiken ansluter här mycket tydligt till synagogans kantor-sång.

Att lyssna på dessa verk av Penderecki är en genomgripande upplevelse, omtumlande och drabbande.

__________

Sten Wistrand ingår i Kulturdelens redaktion