Den trivialiserade förnedringen

Inlagd av Dixie Ericson Dixit onsdag, september 9th, 2015

Blev Sverige förnedrat på Friends arena på tisdagskvällen? Nej, absolut inte. Det enda som hände var att det svenska fotbollslaget besegrades av det österrikiska fotbollslandslaget med 4-1 i EM-kvalet. Österrikarna hade onekligen mer flyt än Sverige. Och var det bättre laget för kvällen. Vilket också Sveriges lagkapten Zlatan Ibrahimovic konstaterade i en intervju efter matchen. Det var två uppsättningar av högt betalda professionella spelare som möttes i den nationella inramning som är landskampsfotbollens signum. Inför en entusiastisk publik skrudad i nationella symboler och ett okänt antal journalister och expertkommentatorer, som lätt blir ömsom överentusiastiska, ömsom depressiva syndabocksjägare. Man får en känsla av att det är snudd på landsförräderi att förlora i en så kallad ödesmatch. Sådana är det gott om för övrigt.

Till den komiska avdelningen hör att den aktuelle förbudskaptenen alltid ska ställas till svars inför det svenska folket och fan och hans mormor. Det svenska folket kräver alltid att fotbollslandslaget ska gå vidare till slutspelet i stora mästerskap. Är det verkligen så? Eljest ska förbundskaptenen sakta stekas offentligt på den massmediala grillen.

Till avdelningen för småleenden måste räknas att somliga fotbollsjournalister, också en del pompöst allvarliga expertkommentatorer, tror att bara för att man scoutat motståndarnas starka sidor eller listiga spelsekvenser så kan man neutralisera dem. Nej, det kan man inte alltid för då skulle Messi eller Zlatan aldrig göra ett mål. Och fotbollen skulle dö taktikdöden och matcherna skulle kunna avgöras med beräknade lag- och spelarvärden på en computer. Fotboll är till sin natur oberäknelig.  Njut av klichén: bollen är rund. 

Det mest komiska är ändå att landslagskaptenen Zlatan Ibrahimovic håller på att förvandlas till Zlatan den förskräcklige. Han vill nämligen dirigera fotbollsshowen, näpsa och domptera journalister som misshagar honom. Skriver inte någon eller några som han vill, får de inte prata med honom och riskerar att bli påhoppade på presskonferenser. Men helledudane då! Så liten och lumpen man kan bli trots att man är en så stor spelare, en fotbollsartist av världsklass. Var finns den skyddande humorn och självinsikten?

Men tillbaka till förnedringen. Det ordvalet i fotbollssammanhang skorrar illa. Det finns inget förnedrande att få stryk i en fotbollsmatch. I en värld som vår ska man vara rädd om nyanserna i språket. Inför verklig förnedring blir man eljest ordlös om själva ordet och begreppet har blankslitits i trivialitetens tjänst.

”Att missbruka ordet är att visa förakt för människan. Det underminerar broarna och förgiftar källorna. Så för det oss bakåt på människoblivandets långa väg.” skriver Dag Hammarskjöld i Vägmärken i en notering tidsfäst till 1955. Den är lika giltig i dag.

—

Dixie Ericson frilansjournalist