Teater: Utan tvivel är man inte klok

“Utan tvivel är man inte klok” Lekebergs revysällskap hyllar Hasse & Tage på Sparbanksbörsen.

Idé och sammanställning av texter: Per Arne Brånsgård och Bo Johansson

Sånginstudering, koreografi, regi: Ingalill Ekström, Mikael Strömberg
Regi (sketcher) och producent: Gunilla Pihlblad
Orkester: Calle Ohlsson, BG Augustini, Lasse Luthman, Pelle Andersson Kostym: Britt Ek, Lotten Gustavsson, Ingegerd Öberg

Teknik: Ingemar Bengsson, Johan Söderberg, Dag Stranneby (ljud), Cecilia Ekström, Ingalill Ekström, Magdalena Isaksson, Bo Johansson (ljus)

Medverkande: Per Arne Brånsgård, Maud Carlson, Johan Deile, Stefan Ekström, Kajsa Henricsson, Bo Johansson, Dag Stranneby och Wendla Thorstensson.

Tage Danielsson avled den 13 oktober för trettio år sedan. Han lämnade ett stort tomrum efter sig, såväl i nöjessverige som i människors hjärtan. Tage fick oss inte bara att skratta, han fick oss också att tänka efter. Med humor och värme som kännemärke levererade han och Hasse Alfredson under 60­ 70­ och in på 80­talet i odödliga revyer ett humanistiskt budskap och politisk satir med udden vässad mot alla former av maktfullkomlighet, orättvisor och hyckleri i samhället. I komikerduon Hasse & Tage var han själen.

Att nu Lekebergsrevyn lagom till trettioårsminnet av Tages bortgång, med premiär den 16 oktober, sätter upp en föreställning med titeln Utan tvivel är man inte klok kunde vara med avsikt, men det är faktiskt en slump. Per Arne Brånsgård och Bo Johansson tänkte i vart fall inte så långt när de för två år sedan började spåna kring möjligheten att göra en föreställning baserad på Hasse & Tages rikhaltiga produktion.

“Utan tvivel är man inte klok” är ett av mina favoritcitat. Det uttrycker i koncentrat en livshållning, för Tage Danielsson var väldigt klok. Han visste att allt, särskilt de tvärsäkra påståendena, måste tas med en nypa tvivel och ifrågasättas. Men man kan också läsa det rakt av, som de båda initiativtagarna till revyn gör i programbladet, och undra om de är riktigt kloka som ger sig på att tolka två av Sveriges odödliga humorikoner.i en lokalrevy. Ja, det är modigt. Men efter att ha bevistat premiären konstaterar jag att företaget landade både klokt och varmhjärtat.

Största svårigheten har bestått i att sovra i den enorma mängden av material säger Brånsgård och Johansson.

Texterna är ofta tidlösa och går att applicera direkt på nutiden, bara i vissa fall har de tagit sig friheten att skriva om någon sketch för att uppdatera den. Så till exempel har klassiska “Aftonbladet eller Expressen” med Maud Carlson och Wendla Thorstensson i ny tappning blivit “Telia eller Tele2”, text Bo Johansson, och därmed tillfogats en extra dimension som nog uppskattas i Tages himmel.

Lena Nymans “Stadslollan” har fått ny text av Per Arne Brånsgård, och blivit “Teaterfjollan”, framförd av Johan Deile. Och vågstycket att leverera en nyskriven “Lindeman”, av och med Brånsgård i rollen som ubåtskapten Rasputin Lindeman drog ner skratt och livliga applåder. Annars är det i stort sett de klassiska texterna från “Glaset i örat”, “Gula hund”,”88­öresrevyn” med flera av de älskade Hassae & Tagerevyerna som framförs, med lekebergsk twist till publikens förtjusning. Wendla Thorstensson version av “Centerextremisten” jublades det åt. Kajsa Henricsson axlar förtjänstfullt Monica Zetterlunds mantel och framför “Studsviksvalsen”, ett fortfarande aktuellt inlägg i kärnkraftsdebatten. Och numret “Ge mig hellre en glad amatör” från revyn “Under dubbelgöken” på Berns 1979­-80, nu illustrerat med foton av dagens regerings­- och lokalpolitiker satt som en smäck.

På videoskärmen varvas numren med nyheter och bulletiner från “Lekevisionen”, i svartvit TV, precis som i “Mosevisionen” på Mosebacke monarkis tid. Och det musikaliska kompet framförs med bravur av inte Helmer Bryd men väl Elmer Pryds Eminent Fore Quintet, bestående av Calle Ohlsson, Pelle Andersson, Lasse Luthman och BG Augustini. Iförda trenchcoats och hatt som sig bör.

Att premiärpubliken njöt av såväl föreställningen som maten, traditionsenligt tillagad och serverad av ensemblen, var inte att ta miste på. Skratt och applåder och inte minst igenkännandets glädje talade sitt tydliga språk. Och när finalen nåddes, med en kärleksfull hyllning riktad direkt till de båda stora inspiratörerna Hasse & Tage, åtföljd av “Änglar finns” var inte varje öga i salongen torrt, det törs jag påstå.

“Utan tvivel är man inte klok” kommer att spelas på Sparbanksbörsen fram till 14 november, och i dagsläget ser det ut som om varje föreställning är slutsåld. Men någon extraföreställning har också utlovats.

—

Måna N. Berger