Hem » Film & TV, Recension » DVD: Bödeln från Bastille

DVD: Bödeln från Bastille

Bödeln från Bastille
Regi och manus: Frédéric Tellier
Distribution: Studio S
Ute nu på svensk DVD.
Betyg:betyg-3

— — —

1Frédéric Tellier har främst gjort kriminalserier för TV, något som på gott och ont inte känns förvånade när man ser hans debutfilm Bödeln från Bastille (fr. L’Affaire SK1).

Filmen baseras löst på en roman av den franska författaren Patricia Tourancheau, Guy Georges : La traque, som bygger på den sanna historien om seriemördaren Guy Georges. Guy Georges utförde under flera år ett stort antal grova våldtäkter och våldsamma mord, främst kring området runt Bastiljen i Paris. Manuset har Frédéric Tellier skrivit, med visst stödd från Patricia Tourancheau.

Historien är mer ett drama än en kriminalfilm, och det är där dess svaghet ligger. Det är människorna vi ska lära känna, inte brotten, men porträtten av människorna är något tunna och skissartade, som om Frédéric Tellier inte riktigt lyckas komma så nära som han behövt.

Huvudrollen Charlie spelas av Raphaël Personnaz, och han kommer som ny till en avdelning på Quai des Orfèvres 36 (en byggnad i centrala Paris med fler polisenheter och som även innehåller en domstol) och bland det första fall som han sätter sig in i är ett fall där avdelningen tidigare gått bet – en synnerligen brutal våldtäkt mot en ung kvinna. Fallet etsar sig fast i honom från början, och han bestämmer sig för att lösa det. Det blir en lång färd, och ett efter stort antal liknande fall och med ett flertal möjliga misstänkta så tar det tio år innan Guy Georges kan ställas inför rätta för att ha mördat, våldtagit och torterat sju unga kvinnor.

1

Det finns en vilja i filmen att berätta om hur Guy Georges blev det odjur som han blev, lämnad av sin biologiska föräldrar och uppväxt i en en fosterfamilj innan han blev omplacerad efter ett överfall på ett av sina fostersyskon. Men den berättelsen berör inte så som den borde. Odjuret blir för mig mer eller mindre okänt, jag vill förstå, men får inte nyckeln. Däri ligger en av filmens svagare delar.

Då filmen rör sig under tio års tid så förändras världen runt oss – vilket också avspeglas i själva filmningen, bildkvalitén blir stegvis bättre och bättre – ett tekniskt knep för att skapa autenticitet, som också funkar ganska bra.

Och det är just tekniken som är avgörande för att lösa brottet. Vid den tidpunkt som då första mordet sker är DNA-tekniken inte så väl utvecklad, och svår för polisen att använda, då de inte får samköra mellan register – och det finns vid denna tid ett stort antal olika register. I takt med att åren går blir det lättare att säkerställa och analysera DNA-spår. Och när vi är framme vid 1998 då Guy Georges grips, var det DNA-prov som gjorde att man hittade honom.

En parentes – jag kan inte låta bli att irritera mig på den svenska titeln Bödeln från Bastille, den är missvisande. Till att börja med heter Bastille Bastiljen på svenska, och det handlar inte om en bödel, det handlar om en seriemördare, det är inget brott som de unga kvinnorna har begått, så att kalla deras mördare för bödel är bara märkligt. Den franska titeln hade fungerat utmärkt (Affären SK1). Men som i många fall när en film släpps i Sverige så tror distributören att de kan ge en bättre titel än filmen hade från början, vilket allt som oftast är helt fel.

— — —

Mikke Schirén

Share

Lämna ett svar

Okonstmuseet

  • Veikko Aaltona – hötorgskonstens kung

    Äntligen! Långt efter att jag egentligen slutat samla på okonst […]

  • Merchandise

    Merchandise är ett engelskt ord som rätt och slätt betyder […]

  • Troféer och priser

    Troféer och priser har funnits länge. De är symboler för […]

  • Mat

    Alla livsmedel används inte till att äta. Det finns mat […]

  • Djurdelar

    Det förekommer djurdelar inom konsten. Det är inte bara Damien […]

Blå Kalender

  • En viss oro

    En viss oro förmärks   Huvudsaken läggs åt sidan Sånt […]

  • Att lyckas

    Att lyckas Jämföras   Bra och dåligt   Mittemellan Är […]

  • Lådan

    Jag är född i en trädstam   Av brädorna snickrar […]

Kulturbloggen

  • Stadra Teater sommaren 2017

    Sommaren är här, och till sommaren hör sommarföreställningarna, de där som gärna äger rum en bit utanför städerna – som […]

  • Film om Cecilia Jansson

    På Stockholms filmfestival blir det världspremiär för dokumentärfilmen Kobbar. En av huvudpersonerna i filmen är konstnären Cecilia Jansson. Filmen är […]

  • Dumheten – fritt och jazzigt vemod nu på skiva

    Redan innan man har hört musiken får pressreleasetexten en att tänka ”här är det några som är lite annorlunda”. I dagens enorma djungel av band som tokpromotar sig själva genom alla fora och medier som finns, är det inte lätt att sticka ut. Men hur man kan inte fastna för ett band som säger att de tycker om att jag är lite dum, inleder sin debutskiva med ett improviserat saxofonparti och dessutom har mage att skippa trummor och bas i sättningen? Kulturdelen träffar Dumhetens saxofonist Erika Lindholm och pratar om att våga vara lite avig.

Facebook

© 2017 Kulturdelen. All Rights Reserved. Logga in - Designed, developed and maintained by TypeTree