Kajsa Ekis Ekman drog fullt hus i Örebro
Fokus onsdag, mars 9th, 2016
Under rubriken Nyliberalismen finns inte – mot idealism i vår tid talade Kajsa Ekis Ekman i en fullsatt ABF-lokal i Örebro onsdagen den 24 februari. Föredraget ingick i Vänsterpartiets föreläsningsserie Marx för vår tid som inleddes med Sven-Eric Liedman i slutet av januari. Även Liedmans föredrag drog fullt hus. Näst på tur i föreläsningsserien är statsvetaren Mats Lindberg den 16 mars. Redan nu kan Vänsterpartiets Marx-program betraktas som en succé och en vitamininjektion i det politiska livet i Örebro. Glädjande är att både Liedman och Ekis Ekman lockade en blandad publik, både män och kvinnor, i olika åldrar.
Det är de materiella villkoren som är grunden i samhället, enligt Kajsa Ekis Ekman. Ändå, menade hon, råder i dag en idealistisk samhällssyn. Även vänstern präglas sedan länge av en idealistisk världsuppfattning, inte minst när det gäller frågan om nyliberalismen, ansåg hon. Susan George, en av grundarna av Attac, och även framstående vänsterdebattörer i Sverige, såsom Daniel Suhonen och Göran Greider, förklarar samhällsutvecklingen med att ekonomer fått allt mer inflytande. I Sverige nämns inte sällan tankesmedjan Timbro som en viktig faktor bakom högervågen.
Orsaken till högeroffensiven från och med 70-talet står enligt Ekis Ekman inte att finna hos några ekonomer på något universitet. Det handlar i stället om att kapitalisternas vinster minskade när oljekrisen slog till. En strategi för att höja vinsterna blev att skära ned på kostnader och från och med slutet av 70-talet att attackera facket. Kapitalisterna fick hjälp av Reagan och Thatcher som inskränkte fackliga rättigheter. I dag är löneandelen mycket lägre än på 70-talet, menade Ekis Ekman. En kock, för att ta ett exempel, lagar fler maträtter fortare men får mindre del av resultatet.
En annan strategi var att försöka göra pengar på nya saker såsom vatten, el, skola, sjukvård och kommunikationer. En tredje strategi var att göra pengar på pengar, att få bort regleringar och utöka banksektorn. Angående finanskrisen i USA 2007-2008 anmärkte Ekis Ekman att orsaken var att systemet inte gick att få ihop. Lönerna hade tryckts ned till den grad att många behövde två, tre jobb för att kunna försörja sig. För att de ändå skulle kunna konsumera erbjöds de lån av bankerna, lån som de sedan inte kunde betala tillbaka. Efter kraschen räddades bankerna av staten. Detta ingripande från staten är ett exempel, menade Ekis Ekman, på att nyliberalismen inte finns. I själva verket har staten en aktiv och viktig roll, men rollen har förändrats, i stället för att handla om demokrati handlar dess roll om att underlätta för kapitalisterna.
EU kan enligt Ekis Ekman beskrivas som kapitalets drömstat och är ett beställningsverk av kapitalisterna själva. Det var dåvarande Volvochefen PG Gyllenhammar som år 1983, tio år efter oljekrisen, tog initiativ till bildandet av EU genom att ordna ett möte med de viktigaste kapitalisterna i Europa. Tillsammans skrev de manifestet Europe 90, som sedan låg till grund för Maastrichtavtalet. EU är enligt Ekis Ekman helt och hållet sytt för kapitalets intressen och företag och politiker bestämmer tillsammans om nästan allt. Orsaken till att exempelvis Volkswagen kunnat fuska med utsläppsvärden på sina bilar är att tyska politiker varit helt köpta av bilindustrin och därför inte krävt så många kontroller.
Både inom EU och inom nationalstater är det, ansåg Ekis Ekman, tydligt hur staten hjälper företagen mera aktivt. Den utvecklingen kan inte definieras som nyliberalism. Det handlar i stället om att kapitalet har drivit sina intressen framåt och använt och infiltrerat staten. Ett exempel i Sverige är vinster i välfärden, där kapitalister får pengar av staten för att sedan kunna göra profit på skolverksamhet. Ett annat exempel är hur institutionen SIDA har förändrats från att hjälpa u-länder och stödja frihetsrörelser till att aktivt arbeta med att hjälpa svenska företagare utomlands.
Oavsett vilket samhällsproblem det gäller ska man fråga sig vad det finns för aktörer och vilka intressen de har. Man ska inte, på idealistiskt vis, titta efter åsikter, då blir hela debatten mystifierad, enligt Ekis Ekman.
Idealismen har också fått en negativ inverkan på själva organiseringen av sociala rörelser. Många inom vänstern är alltför upptagna av att vara goda människor och tror att det räcker med ett upprop. Vad som gäller är istället att gå ihop och bli så pass stark att man kan ta över. Många har glömt att folket är historiens aktör, att det är folket som skapar förändring, menade Ekis Ekman. Där kan vänstern i Sverige dra lärdom från Sydeuropa. Där säger man inte att folket är offer för krisen, utan man säger istället att folket får täcka upp för kapitalismens brister. Man gör subjektet till aktör, inte till offer. Inspiration kan också hämtas från arbetarrörelsens historia. I vårt eget land lyckades arbetarrörelsen med en enorm bragd genom att skapa välfärdsstaten. Ekis Ekmans råd till alla aktivister som ibland misströstar var att försöka tänka i termer av att vinna delsegrar (själv var hon på gott humör under Örebrobesöket efter beskedet att det blir ett fortsatt svenskt förbud mot surrogatmödraskap).
Det stora historiska exemplet är enligt Kajsa Ekis Ekman när Lenin och Trotskij vid något tillfälle, långt innan ryska revolutionen, saknade nyckel till en möteslokal och beslutade sig för att strunta i mötet. Alla sociala rörelser börjar någonstans, sa hon, och uppmanade avslutningsvis alla mötesdeltagare att organisera sig.
—
Magnus Gustafson
