Litteraturhistoria: I motstånd växer tanken – Från Clara Johanson till Simone de Beauvoir

Inlagd av Kulturdelen Bokhyllan, Facklitteratur, Recension fredag, maj 6th, 2016

I motstånd växer tanken – Från Clara Johanson till Simone de Beauvoir

Crister Enander

Heidruns förlag. 412 sid

Min läsning av Crister Enanders bok, I motstånd växer tanken – Från Clara Johanson till Simone de Beauvoir, har av olika skäl skett då och då över ett ganska långt tidsspann. Detta har inte lett till läsningens nackdel – bokens skildringar av olika lärda kvinnors öden och kamp har kunnat bearbetas och gett mig en fördjupning av tidigare läsning och nya perspektiv. En hel del av boken handlar också om Crister Enander själv. Kvinnornas litterära motstånd i olika politiska och sociala sammanhang varvas med reflektioner över det egna jaget, författarrollen och naturupplevelser. Förutom saklighet, fakta och analys får boken en personlig prägel genom filosofiska funderingar över upplevelser och möten i livet. Dagboksskrivandets betydelse för honom själv och andra författare såsom Virginia Woolf och Klara Johanson har fått ett eget avsnitt – Dagboken, den skrivna vardagen. Dagboken är, menar Enander , ”en plats för besinning, eftertanke och känslors utgjutelser. Där är den skrivande ifred.”

Urvalet kvinnor har ett långt tidsspann – nutida författare Inger Edefeldt, Susanna Alakoski och Bodil Malmsten och banbrytande feminister som Mary Wollstonecraft och Virginia Woolf dyker upp i den okronologiska följden av kapitel. Detta tycks inte vara resultatet av en medveten planering utan vara en spontan process där idéerna slagit rot efterhand och lett till att författaren börja gräva i sin rika mylla av imponerande bildning.

Enander blandar i sitt strövtåg kvinnornas författarliv i deras sociala och historiska sammanhang med vandringar egna privata litterära minnen. Psykologiska funderingar över sig själv och hans utveckling som person och författare är insprängda som dagboksnoteringar i texten liksom små naturiakttagelser. Sammanfattningsvis motverkar hela den fria kompositionen den monotoni som ”porträttböcker” ofta lider av. Dock utan att väcka förvirring hos läsaren. Kanske blir infallen och beskrivningarna av det egna jagets upplevelser och mödor genom livet ibland något svulstiga och lite för mycket vilket dock inte påverkar boken som helhet särskilt mycket..

Även den mycket belästa läsaren kan finna nöje i den här boken. Enanders skrivarglädje vilar på stark inlevelse, stor kunskap och kärlek till litteraturen och till de starka kvinnor han läst och ibland mött i levande livet under årens lopp. Han vänder på stenar som gör att jag efter läsningen känner mig mer bildad. Förutom kunskaperna finns en distinkt godmodighet och värme i boken som jag uppskattar. Och den gav mig nya infallsvinklar på kvinnorna och deras verk trots den långsträckta läsningen.

Jag visste redan allt om Sartres och Beauvoirs förhållande och det mesta om poeten Sonja Åkesson som jag under många år återvänt till . Trodde jag!

—

Marianne Freyne-Lindhagen